Kategoriarkiv: Uncategorized

Så egna valnötter – så här gör du, steg för steg.

Att komma igång med att så valnötter är inte så svårt. Hösten är rätta tiden att bege sig ut på jakt efter valnötter här i Skåne. Men om du vill prova redan i år kanske du kan hitta någon i ditt nätverk som har nötter att ge bort. Så här går du tillväga, steg för steg.

  1. Välj nötter med bra genetik! Värdefulla egenskaper är framför allt härdighet, men också att trädet ger nötter tidigt under sin livstid och att det är lateralbärande, dvs att det ger nötter på sidogrenar, inte bara i toppen av trädet.
  1. Samla in valnötter från träd på hösten. Det yttre, gröna höljet faller bort av sig själv på äkta valnöt. På svart valnöt behöver man ta bort det. Det kan man göra genom att låta nötterna ligga i en påse några dagar. Då börjar det att brytas ner. Använd handskar – höljet innehåller mycket mörkt pigment. 
  1. Placera valnötterna i en låda med lätt fuktad sand och placera kallt och mörkt, t ex i kylskåp, jordkällare eller i en hink som du gräver ner. Det får inte vara lufttätt, men det behöver vara mussäkert.
  1. På våren kikar du efter vilka nötter som har börjat gro. Tar det lång tid kan du ta in dem i värmen så att de kommer igång. Har de börjat gro kan du plantera ut dem, antingen direkt på växtplatsen, i djupa krukor eller i en växtbädd med nätbotten. Sätter du dem direkt på växtplatsen och har gott om utsäde kan det vara bra att sätta tre–fem stycken på samma ställe eftersom det finns risk att inte alla plantor kommer upp. Kommer alla upp kan du gallra efter några år. 
  1. Valnötsträd är känsliga för kyla de första åren. Därför kan det vara en fördel att förvara dem i växthus en säsong eller två, och plantera ut dem på våren. 
  2. Värt att tänka på om du har valnöten i kruka är att den växer med en djup pålrot som gör att den lätt får rotsnurr eller växer igenom krukan. Pålroten innebär också att valnöten är svår att flytta från en plats till en annan när de väl kommit igång att växa.

Den här listan är en del av en längre artikel om nötodling som publicerades i senaste numret av tidningen Åter. Du hittar hela artikeln här.

Folkhögskolan bildar Sverige

“Är du där på… folkhögskolan… fortfarande?”

“Javisst! Det är fullt upp!”

“Vad är det nu igen… som ni gör för något…?”

I telefon med min mormor återkommer ständigt behovet att förklara vad min arbetsplats ägnar sig åt. Kanske kan det förklaras med att hon är gammal och inte minns särskilt väl, men det kan också vara för att folkhögskola är svårt att greppa oavsett ålder. Det kan liksom vara… så olika. Så mycket. Att det inte riktigt går att förstå.

Under de snart åtta år som jag har arbetat på Holma folkhögskola finns det mycket jag är stolt över. Först de mest uppenbara sakerna som att vi lyckas ge hopp och redskap till mängder av deltagare som vill lämna positiva avtryck på vår planet. Att vi har deltagare som ibland går vidare i initiativ och roller som blir prisbelönta och uppskattade. Att vi uppmärksammas i Höör för de insatser vi gör för orten där vi verkar. Mer i bakgrunden finns en stolthet över att ha varit en positiv kraft i mörka livsberättelser. En stolthet över att ha räddat liv och gett liv mening.

I möten med människor från andra folkhögskolor har jag hört liknande berättelser. Jag hör om framgångssagor på mängder av politikområden. Utbildningar som tar människor närmare sysselsättning, utbildningar som ger levande landsbygd, utbildningar som ger spetskompetens, utbildningar som ger en andra chans, utbildningar som ger mening till de mest utsatta och utbildningar som tas fram i all hast för att klara plötsliga samhällsutmaningar. Folkhögskolor gör allt och gör det med en självklar respekt och intresse för varje enskild individ.

Idag den 19 september har folkhögskolor samlats under den gemensamma manifestationen “Folkhögskolan bildar Sverige”. Det sker mot bakgrunden av nedskärningar och att vi behöver påminna politiker, allmänhet och oss själva om den fantastiska verksamhet som folkhögskolor genomför runt om i landet. Det är liksom viktigt att stanna upp ibland, njuta av berättelser från olika folkhögskolor och säga till världen så som jag borde svara min mormor.

“Vi bildar Sverige. Vi uträttar stordåd.”

/ Jonas Wilson

 

Fortbildning om AI på Holma Folkhögskola

Idag hade personalen på Allmän kurs fortbildning om hur AI, närmare bestämt Chat GPT,  kan användas i undervisningen. Vi fick en genomgång av Björn Lundberg som är lärare vid Lunds universitet. Han berättade om vad AI är och hur det har utvecklats. Vi fick sen själva testa på att skriva in några av de uppgifter som vi nyligen givit till våra deltagare. Det var skrämmande att se hur den kunde leverera t ex populärvetenskapliga texter om kända vetenskapsmän som lärarna hade godkänt. Men även intressant att se att den killgissar när den inte vet. På frågan vad Holma folkhögskola är svarade den att det är en folkhögskola i området Holma i Malmö som funnits sen 1979 och att den har ett stort campus och haft många utbytesstudenter. Inget av detta stämmer. Den gör heller ingen skillnad på när den vet och när den gissar så även om verktyget är kittlande så ställer det höga källkritiska krav på den som använder det.

Tack alla för 2021. Nu kör vi 2022 !

Idag, måndag 10/1 – 2022, kör vi igång det nya kursåret på Holma! Som inspiration inför det nya året bjuder Måns, en av Holmas kursdeltagare, på strålande höjdpunkter från sommarens Nordiska Permakulturfestival. Njut och känn peppen inför det nya året!

Ett hjärtevarm kram till alla som var med och skapade Holma och omställning under 2021!

Nu kör vi!

Kurserna med start våren 2022 är öppna för ansökan!

Några av oss har redan hittat rätt. Nu är kurserna med start våren 2022, öppna för ansökan!
 
Holmas främsta verktyg är våra kurser. Med hjälp av dessa ställer vi om våra liv tillsammans med alla deltagare. Kolla in vår hemsida och häng med omställningen under nästa år!
 
Tillsammans odlar vi en bättre värld!
 
 
#permakultur #omställning #holmafolkhögskola
 

Den gamla kampen om rättigheter

Idag firar vi 1:a maj! Arbetarnas organisering som har sina anor från slutet av 1800-talet, och som har inneburit förbättrade villkor för många världen över i den industrialiserade verkligheten.

Det är också en dag som vi kan använda för att höja blicken. För att minnas det som är en av de faktiska orsakerna till att arbetare behöver organisera sig överhuvudtaget. Land – och bristen på brukbar mark och utrymme för alla. Avsaknad av rättvis fördelning.

Under 1500-talet i Tyskland började allmänningen att i allt större grad tas över av storgodsägare och adel. Mark inhägnades och privatiserades, vägtullar blev vanligare. Det blev omöjligt att dryga ut försörjningen med jakt och fiske. Landlösa bönder blev flera. Mellan 1524-25 dödades över 100 000 bönder under den tyska bonderevolten, något som fick ringverkningar i hela Europa. Många överlevare tvingades in i växande städer för att överleva på att sälja det enda de hade kvar – sitt arbete. Inte sällan som soldater.

I England lagstiftades det om privatisering – Inclosure – och det skapade landberövade medmänniskor i massor, som tvingades till städer under usla förhållanden. Det industriella samhället knuffades igång så småningom.

I Skåne var ägarskap och makt också koncentrerat. Under 1500-talet ägde kyrkan och adeln runt 2/3  av Skånes totalt ca. 15 000 gårdar. Skatt i säd och skulder i dagsverken, gjorde livet tufft för många. Adelsmän samlade på sig mer resurser och makt, och började separera sig från byarna. De växande nordtyska städerna skapade samtidigt en lukrativ exportmarknad för oxar som göddes upp av de bemedlade. Mer och mer mark krävdes för djurfoder, och adeln fokuserade på ängsfoder. Små gårdsbrukare som betalade med dagsverken blev mindre intressanta. Gårdar övergavs.

I Sverige, precis som i många europeiska länder, lever begrepp kvar från tiden av landsbygdsuppror. Dackeupproret, Snapphanar och Dalupproret är några sådana. Den sista sammanstötningen mellan myndigheter och landsbygdsbefolkningen i Skåne, var Klågerupskravallerna 1811. Ett resultat av att män skickades ut i krig, och p.g.a. enskiftesreformen som drevs igenom. Den syftade till att göra jordbruket mer lönsamt och produktivet. Hela bygemenskaper och trygghet slogs sönder, hus flyttades och revs. Många fick det sämre och tvingades in till städer.

Resultatet av skiftesreformerna.

Bilden ser likadan ut idag. Städerna överlever fortfarande p.g.a införsel av varor från stora gods och globala exportmarknader. Resursflöden som är större än någonsin tidigare, och det är samma makt som drar i trådarna. Orättvisor och miljöförstöring är resultatet. Fossila bränslen tar slut inom kort, och dessa resursflöden kommer att förändras.

Idag är det alltså 1:a maj, 2021. Då vi firar arbetarens rättigheter. Arbetaren, som säljer sin ork och svett till någon annan. Eftersom natur och allmänning har blivit privatiserad. Eftersom land och brukbar mark inte är rättvist fördelad. Kampen är oändligt mycket äldre än 100+ år, och land är dyrare än någonsin.

Rätten till egen mark för alla, självbestämmande över det egna arbetet, och en möjlig frihet från kommersiell konsumtion. Genom omställning tar vi själva ansvar för att nå detta. Detta är krav som kommer långt innan kravet på rättigheter i arbete för någon annan.

Alla rättigheter har en grön bakgrund.

Veckans deltagare: Toni Hedin, Allmän kurs

Toni Hedin, en streetsmart jämtlänning, som redan tidigt i livet ville ställa om och göra aktiva val för ett mer hållbart samhälle, sitter framför mig. Ungdomens äventyrslust tog honom till Lund och teatern. Just nu läser han Allmän kurs på Holma Folkhögskola.

Toni Hedin
”Jag gör revolution i det tysta”, säger Toni Hedin med ett leende. Foto: Helene Stjärnqvist

Vad lockade dig att bli en del av omställningsrörelsen?
– Egentligen är benämningen “omställningsrörelse” ganska ny för mig. Den blev
bekant först då jag började som student på kursen Stadsodling på Holma Folkhögskola. Fast tankarna har funnits hos mig ända sedan jag var ung. Målsättningen har alltid, eller i alla fall tidigt i livet, funnits att bo på landet, odla min egen mat och att ingå i ett socialt sammanhang där fokus ligger på möten och sammanhang. Vårt sätt att leva idag tar kål på oss.

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck?
– Jag blev tvungen att ställa om min kost och äta veganskt ganska tidigt i livet så odling blev väldigt viktigt för mig. Idag har jag två odlingslotter i Lund bland annat på Brunnshög. Jag är ganska självförsörjande, säger han stolt.
– När jag får tillfälle så talar jag också med andra människor om det här med att äta ekologiskt. Jag gör revolution i det tysta kan man säga, fortsätter han med ett leende på läpparna.

Vad tänker du är det viktigaste för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?
– Framförallt villighet. En viktig sak är att få makthavare att inse, känna ett behov av att det är viktigt att leva med naturen och att också inse att andra i världen mår dåligt av vårt sätt att leva. Medvetenhet är ett nyckelord. Vi måste alla inse att när det ekonomiska styr våra liv och val, som nu, då är vi inne på fel väg. Det kväver vår personliga utveckling. Vi måste våga bli öppna. Det vore det bästa för samhället.

Helene Stjärnqvist
Deltagare på tillvalet Media och omställning

Veckans deltagare: Sajad Hojati, Allmän kurs

Sajad Hojati från Afghanistan har varit nästan fem år i Sverige och går nu allmän kurs på Holma Folkhögskola.

”Där jag kommer ifrån odlar i princip alla sin egen mat för självförsörjning”, berättar Sajad Hojati. Foto: Sarah Angel

Vad lockade dig att vara en del av omställningsrörelsen?
– Att odla är en aktivitet och en påminnelse om barndomen. Jag har en bakgrund i omställning eftersom jag växte upp med odling. Där jag kommer ifrån odlar i princip alla sin egen mat för självförsörjning och lönearbete finns inte på samma sätt som här. Jag upplever att det är mycket mer stressigt i Sverige till skillnad från Afghanistan och att när arbetet handlar om att förse sig själv och sin familj med mat istället för att tjäna pengar får jag en mycket lugnare skönare livsstil.

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck?
– Jag har bland annat tagit ansvar för skolans odling på Brunnshög i Lund och jag fick kämpa för att gå kvar på Holma eftersom jag ville fortsätta hålla på med odling. Just nu bor jag i en väns kolonistuga och min vän som inte är speciellt odlingsintresserad låter mig i princip odla precis vad jag vill, allt från tomater, zucchini, ringblommor till bär finns där. Odling är mitt fritidsintresse och det är intressant att lära sig att odla här, med ett annat klimat. Den största skillnaden är egentligen att det är lättare att odla här, man behöver inte vattna lika mycket. Hemma var man tvungen att ta vatten från källor via kanaler till vissa delar av odlingen.

Vad tänker du är det viktigaste för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?
– Jag tror att det är viktigt att lära barn om odling redan när de går på dagis. Om barnen får vara med och hjälpa till att odla från att de är små och smaka på grönsakerna så kommer de att få ett större intresse för det i framtiden.
– Jag tror också det är svårt att bo på de mindre orterna i Sverige för att allt som lockar finns i de större städerna men om det gavs bättre möjligheter för människor att bo i mindre städer och samtidigt kunna odla så skulle det kanske funka. Har man aldrig ätit ekologisk mat så vet man inte vad man missar, ekologisk närodlad mat borde få ta större plats.
– I Afghanistan är man mindre beroende av olja och det tror jag är ett steg i rätt riktning. Skulle det hända något i Sverige kan genomsnittsfamiljen klara sig i tre dagar innan maten tar slut i skafferiet. I Afghanistan kan man klara sig tre år.

Text och foto: Sarah Angel
Deltagare på tillvalet Media och omställning

Veckans deltagare: Nina Grossman, Ställ om

Nina Grossman bor i skogen utanför Höör och odlar enligt permakulturprinciper. Hon växte upp vid havet, efter det har hon bott i storstäder, sedan ville hon testa på skogen. Nina går kursen Ställ om på Holma Folkhögskola.

Nina Grossman
Nina Grossman är bland annat engagerad i Sambruket i Sösdalabygden. Foto: Privat

Vad lockade dig att vara en del av omställningsrörelsen?
– För två år sedan gick jag en helgkurs på Holma och i samband med det stötte jag på Sambruket i Sösdalabygden, ett omställningsprojekt för en mer hållbar bygd och började engagera mig i det som fanns där. Just begreppet omställning har inte varit huvudmålet för mig men det är något som kommit på köpet, det går hand i hand med mina intressen och det jag gör om dagarna. Jag har alltid haft ett hållbarhetstänk, när vänstervågen svepte förbi i tonåren började jag med teater och hängde med veganer och det fastnade i mina celler. Att det fastnade har nog att göra med att jag är en känslig person, jag vill göra rätt för mig och inte ta mig för stora friheter och skada någon. Helt plötsligt var jag en del av omställningsrörelsen som har samma värderingar som jag.

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck?
– Vartannat år byter jag hobby, svarar Nina och skrattar.
– Innan detta sydde jag medeltidskläder men nu har jag lagt det på hyllan för att ge mer tid till det här. Jag gillar lokal ekonomi och att nätverka med människor som tänker lika, som har ett mål jag kan vara delaktig i. Jag vill inte äta ”crap” och när jag är nära naturen och gör det som känns bra då mår jag bra. Jag tycker om miljön, gillar djur och vill inte äta dem, min partner är permakulturist och bra på odling, så jag började också odla enligt permakulturprinciper. Nu när jag går på Holma Folkhögskola för att lära mig mer, blir det mer konkret att detta handlar om omställning.

Vad tycker du är det viktigaste för att kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?
– Samarbeta, odla mat och hitta på ekonomiska lösningar.

Vad händer härnäst?
– Jag funderar på att gå kursen Skogsträdgård på Holma och i framtiden kanske jag vill skapa ett resilient företag.

Nina Rostern
Deltagare på tillvalet Media och omställning