Kategoriarkiv: Uncategorized

Ordförande i Falun driver opinion för omställning

Samarbete och kultur är några sätt att få fart på omställningen till ett mer hållbart samhälle. Det säger Bernt Lindberg, ordförande för Omställning Falun, i en intervju med Henrik Johansson, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier.

“Nu handlar det om att skapa opinion tillräckligt stor för att myndigheterna ska lyssna på oss”, säger Bernt Lindberg, ordförande för Omställning Falun. Foto: Privat

Efter en kortare cykeltur genom sydöstra Falun kommer jag fram till ett charmigt gult radhus. Jag har blivit inbjuden hem till Bernt Lindberg. Bernt hälsar mig välkommen in och jag slår mig ner vid köksbordet. Bernt slår sig ner på andra sidan bordet i sin röda fleece-tröja.

Bernt är ordförande för Omställning Falun. Men han berättar att han kommer från Stockholm från början och att han flyttade till Falun 1993. Barnen hade flugit ut och han och hans fru var trötta på storstan. De letade boende på flera olika ställen men hamnade till sist i Falun. Här fanns goda förbindelser till barnen och till fackliga uppdrag i Stockholm och ett hyfsat kulturliv och samtidigt fin natur, även om Bernt konstaterar att det mesta är hyggen nuförtiden.

Idag är han pensionär men i yrkeslivet arbetade Bernt länge med miljöfrågor på lite olika sätt. Han har jobbat som journalist, bland annat fem år på tidningen Arbetsmiljö. Därefter har han frilansat som miljöjournalist och skrivit mycket om yttre miljöfrågor. Han berättar också att forskning ligger honom varmt om hjärtat då han tidigare haft ett ben i forskarvärlden.

Omställningsnätverket i Falun består enligt Bernt idag av cirka 300 personer. De flesta av medlemmarna är dock mest anslutna digitalt och inte närvarande fysiskt så ofta. Bernt menar att intresset hos medlemmarna finns, men att tiden inte räcker till för många av dem. Idag arbetar Faluns omställningsnätverk i olika arbetsgrupper med teman som till exempel hållbara bostäder. Hållbart boende, berättar Bernt, innebär en annan typ av boende än den traditionella familjebostaden.

– Det är dels en resursfråga, Sverige har störst boyta per invånare i världen, och så är det socialt utvecklande.

Nätverket har jobbat länge med planer på att etablera ett hållbarhetscentrum för Dalarna.

– Vår ambition är att skapa rum för diskussion och debatt kring människors gemensamma utmaningar, i kombination med boende och praktisk verksamhet.

Men Bernt menar att hitta en bra lokal till en rimlig kostnad har visat sig vara svårt, även om det finns lokaler.

– Till exempel Rottneby som är en bergsmansgård i östra Falun och en del av världsarvet.

Där menar Bernt att omställningen skulle kunna husera med en bra kombination av verksamheter, verkstäder, ateljéer, möteslokaler, boende, m.m.

– Sågmyra yllefabrik står också tom sen flera år tillbaka. Där skulle det finnas plats för många olika verksamheter, säger Bernt.

Men svårigheterna att få till ett köp har gjort att man nu har lagt ner idén om att ha en fast lokal för omställningsrörelsen.

– Vi har kommit fram till att det nog trots allt är bättre att ha lokaler som man kan hyra vid behov istället för egna som kostar i uppvärmning och underhåll, menar han.

Bernt ser att omställningsrörelsen skulle ha mycket att vinna på att knyta samman kultur med omställningsfrågorna. Hittills har den idén dock inte burit frukt i någon större omfattning.

– Vi behöver hitta utvecklande kopplingar mellan konstnärsvärlden och arbete för ett hållbart samhälle, säger Bernt som känner att Falu kommun inte verkar prioritera kulturfrågor.

– De lägger ner bibliotek och det är svårt att väcka intresse i de frågorna hos kommunens politiker.

Under våren har omställningsnätverket intensifierat sin strategi med samarbeten med andra ideella föreningar och fortsätter bygga engagemang på det sättet.

– Vi har haft samarbete med en rad föreningar i många år men nu handlar det om att skapa opinion tillräckligt stor för att myndigheterna ska lyssna på oss, säger Bernt.

Omställning Falun har också försökt starta upp ett samarbete med Högskolan Dalarna, men även där har de tidigare mötts av bristande intresse. Bernt berättar att Högskolan förvisso har haft en intressant föreläsningsserie om hållbarhet öppen för allmänheten nu under våren. De har också haft ett givande samarbete med dem på Högskolan som arbetar med ekologiskt byggande.

– Det visar att det finns vilja på Högskolan. Men allmänt verkar det viktigare för dem att samarbeta med företag och näringsliv än med ideella organisationer, säger han.

Bernt ser också att det finns ett kunskapsglapp som behöver fyllas i grund- och gymnasieskolan.

– De nya läroplanerna har integrerat hållbarhet i skolan och det är jättebra. Men det har blivit så mycket och så omfattande att det skulle behövas fortbildning av alla lärare i hållbarhetsfrågorna, menar Bernt.

Han tycker att det vore en god idé att koppla ihop högskolan, de kommunala skolorna och Omställning Falun för att gemensamt ta hand om kunskapsluckorna.

Bernts arbete i det lokala omställningsnätverket innebär också att skriva insändare och remissvar till olika myndigheter i länet. Länsstyrelsens i Dalarna hade utarbetat ett program för sitt miljömålsarbete och det remissvar som Omställning Falun lämnade in blev tydligen en riktig snackis i korridorerna på Länsstyrelsen.

– Ja, då blev jag faktiskt uppriktigt glad. Det kändes som att vi hade nått fram till dem, säger Bernt.

Men samtidigt upplever han att myndigheterna har en helt annan definition av hållbarhet än de lokala föreningarna.

– De är fortfarande inriktade på ekonomisk tillväxt till varje pris, säger han.

Och när det gäller Falu kommuns arbete sågas även det.

– Kommunens arbete känns både långsamt och felriktat. Kommunens cykelplan som blev klar 2014 var ambitiöst skriven men hittills har ingenting hänt, säger Bernt.

Han berättar att Omställning Falun har skickat in medborgarförslag, väckt diskussion och försökt påverka. Men kommunen verkar mer intresserad av att främja bilism och ge bidrag till stora evenemang som till exempel skidtävlingar på Lugnet, menar Bernt.

– Dalarna är ett dåligt län för omställning. Det finns en stark motorkultur och det känns som att politiken förs på en låg intellektuell nivå, säger han.

– Politikerna vill inte ta till sig. Det känns som att kunskaper om omvärlden och miljöfrågor saknas hos politikerna.

Bernt ser ett tydligt exempel i arbetet med Sveriges miljömål som har pågått i snart 30 år men ännu har bara ett miljömål uppnåtts, skyddande ozonskikt.

– Det sker ju mycket bra arbete på Länsstyrelsen, de arbetar bra och systematiskt men det händer ändå för lite ute i samhället. Samma sak gäller även andra myndigheter i länet, säger Bernt.

Han berättar hur Region Dalarnas länsplan för transportinfrastruktur 2018-2029 beskrev satsningar på kollektivtrafik, gång och cykel som resurseffektiva åtgärder, bra för både stadsmiljön och klimatet. Men i själva verket utmynnade planen bara i flera stora byggprojekt för att gynna turismen, till exempel en ny flygplats för skidturismen i fjällen. Pengarna räckte inte till kollektivtrafik, gång och cykel.

– Det verkar som att politikerna går tvärt emot tjänstemännen som i alla fall försöker göra ett bra jobb, menar Bernt.

– Tillväxten är ett uttalat huvudmål, allt annat har fått vika sig. Det finns två uppsättningar av mål. Dels den fina varianten som visas upp för staten och medborgarna och sen den verkliga målbilden som går i samma gamla hjulspår, säger Bernt.

Trots den dystra prognosen på hemmaplan ser Bernt att inspiration finns bland några andra omställningsnätverk runt om i landet. Bernt berättar om Anders Persson i Söderhamn som är en drivande person i omställningsrörelsen nationellt. I Söderhamn har han varit med och startat Södra Norrlands omställningscentrum, SNOC. Där har de bland annat kurser för småbrukare, socialt boende och anordnar framtidsveckor. Länsstyrelsen verkar också vara med på noterna. Sättet att vilja påverka verkar också skilja sig lite från i Falun.

– Anders Persson har startat ett lokalt politiskt parti i Söderhamn, säger Bernt.

Bernt tycker också att det är viktigt att engagera sig i politiken, men säger att det politiska systemet lätt äter upp en.

– Man får travar av dokument att ta sig igenom och snart upptäcker man att man är mest engagerad i frågor som man egentligen inte brinner för, säger Bernt.

Sedan starten av omställningsrörelsen i Sverige 2009 ser Bernt att man inte har åstadkommit så mycket. Han tror att omställningsrörelsen behöver se över sin strategi, även på nationell nivå, för att åstadkomma mer förändring. Lokalt så har Falunätverket i alla fall fått igång samarbeten med bland annat FN-föreningen i Falun och Naturskyddsföreningen. Falu miljögrupp är en lokalgrupp i organisationen Jordens vänner som de också samarbetar med. Bernts slutsats är tydlig. Han ser att alla behöver engagera sig mer i föreningar och organisationer.

– Vi behöver skapa en kraftfull opinion för att kunna påverka myndigheternas beslut i hållbarhetsfrågor.

Henrik Johansson
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier

”Vi behöver en nystart på jorden”

Tove Stenius, forskningsassistent på Sveriges lantbruksuniversitet SLU, berättar i ett ljudklipp om sin syn på bioekonomi, hållbart skogsbruk, ekosystemtjänster och omställning. Intervjun är gjord av Shakinn Osorio, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier.

Foto: Privat

Bioekonomi kan beskrivas som en ekonomi baserad på förnybara naturresurser och tjänster istället för ändliga resurser. Tove Stenius ser både möjligheter och problem med begreppet bioekonomi, som hon menar skulle behöva ta större avstånd från dagens tillväxt, konsumtion och syn på naturen.

I stort ser hon ändå positivt på framtiden.

– Jag tror mycket på gammal kunskap och att ta till sig det vi vet om hur vi tar hand om och kan leva av naturen. Vi får bygga upp något nytt, jag tror det kan bli bra. Vi behöver en nystart på jorden.

Intervjun är gjord av Shakinn Osorio, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier. Lyssna på den här: https://www.facebook.com/218353955169662/videos/328476751061573/

Stanna upp och sakta ner – en inre omställning

Hur kan en påverka planeten positivt utan att gå in i vare sig duktighetsfällan eller väggen? Matilda Nilsson Morris, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, ger sina bästa tips.

Copyright © Zooll.com Design by MysticEmma

När man börjar leta sin väg in i omställning möts man ofta främst av yttre förändringar. Äta mindre kött, undvika plast och handla ekologiskt. Alla dessa saker kan man räkna, väga och mäta. Prestationer som dessa som på sikt kan påverka planeten positivt, och även få en att känna sig nöjd, stolt, duktig. Men lycklig? I en värld där man förväntas jobba 40 timmar i veckan så effektivt som möjligt för att hela tiden nå bättre och bättre, bäst resultat – behöver vi verkligen mer stress, press och krav?

Givetvis inte. Ingen behöver mer som tynger ner dem. Men oavsett behöver vi alla göra dessa saker, för att jorden ens ska ha en chans att överleva allt det som vi utsatt den för. Så hur får vi allt det här att gå ihop?

Jag tror att man kan vrida och vända på det hur som helst, man kan försöka pressa ihop alla dessa bitar till något “perfekt livspussel” men hur man än trycker ihop det tror jag inte att man kan hålla ihop det utan att själv gå sönder, åtminstone inte i längden. Inte ens om man använder superlim.

Så hur kan man förändra, utan att gå in i vare sig duktighetsfällan eller väggen? Själv försöker jag stanna upp då och då, sakta ner och lyssna mer efter vad det är jag behöver för att må bra. Att reflektera över vad som är viktigt för en, vad man vill prioritera och hur ens liv ser ut i nuläget är ett bra sätt att få överblick. Att börja med acceptans är minst lika viktigt som att våga drömma, för att på så vis kunna börja realisera sina drömmar. Men det är inte alltid lätt.

Förut hade jag för vana att skriva tre sidor om dagen på morgonen när jag vaknade. Det kunde vara vad som helst, alla ord som formade sig i mitt huvud. Dessa sidor är inte alls något jag läst i efterhand, men just då var det ett skönt sätt att få ut alla tankar man snurrar in sig själv i. Numera har meditation blivit mitt verktyg för att behandla stress. Det kan ta ett tag att komma in i det, men när man kommer underfund med hur man kan acceptera sina tankar och känslor utan att jaga efter dem, då börjar saker hända. Även träning minskar stress, och en sådan sak som att ta lite tid och energi till att göra något som man älskar bidrar ju till högre livskvalitet.

En sak jag har märkt är att dessa metoder lätt går från att vara någonting frihetsgivande till att bli ett skadligt tvång och ännu ett krav att uppfylla. Blir ens avslappning mer ett måste än en vilja så kan det vara dags att byta till något som känns bättre. Vet man med sig att man har en tendens att vilja prestera, checka av boxar i en evighetslång “att göra”-lista kan man vara lite extra vaksam på detta. Man gör ju trots allt dessa saker för sin egen skull, inte för omvärldens, och det är bara värt att fortsätta om det får en själv att må bra.

Och mår man själv bra, ja, då kanske man har mer energi att pigga upp andra, eller göra alla de där yttre förändringarna för att förbättra omvärlden. Man kan inte bygga någonting nytt på någonting gammalt, och det gäller också tankesätt. Ska man kunna förändra omvärlden och försöka få den att må bättre – då är det viktigt att man själv mår bra också, så att man har ett bra utgångsläge för att förändra. Att stanna upp, sakta ner och känna efter kanske inte löser all ens ångest, kanske inte blåser bort all stress, men det är en början. Och vad har man att förlora på det egentligen, utom just stress, genom att sålla bland kraven och fokusera på det som är viktigt för just dig.

Matilda Nilsson Morris
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier

Ute ur konferensbubblan – tankar efter Degrowth conference

Klyftan är enorm mellan den svenska valrörelsen och en konferens om nedväxt, alltså motsatsen till tillväxt. Simon Classon, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, reflekterar efter den internationella Degrowthkonferensen som hölls 21–25 augusti.

Foto: Paul Sableman/The Only Sustainable Growth is Degrowth (cc-by-2.0)

Mitt i den intensiva augustivärmen deltog jag för ett par veckor sedan i Degrowth conference i Malmö. Den tryckande sommarvärmen och påföljande torka och skogsbränder har blivit som en katalysator för diskussioner om klimatet. Eftersom det gjort att jag själv tänkt mer på hur mycket vi redan påverkat klimatet och vilka möjligheterna egentligen är att slå om till ett hållbart samhälle var det med stort intresse jag besökte konferensen. Degrowth conference syftar till att sammanföra människor och diskutera hur omställning kan lyftas in i det offentliga samtalet och under tre intensiva dagar hölls diskussioner, seminarier och workshops.

Under konferensen hade jag många intressanta samtal om svårigheterna och möjligheterna i att ställa om samhället för att möta klimathotet. Och jag lämnade Degrowthkonferensen med en förhoppning om, och en tro på, att många faktiskt har förstått att vårt samhälle behöver en storskalig förändring för att konsekvenserna av den globala uppvärmningen överhuvudtaget ska bli hanterbara.

Men väl ute ur konferensbubblan tvingades jag återigen inse hur långt dagens politiska debatt är från de åtaganden som faktiskt kommer krävas. I valdebatterna står partiledarna och säger att de haft en härlig semester i värmen, att flygskatten ska sänkas och ett förment grönt parti vill sänka dieselskatten. Det är då lätt att tappa hoppet om att förändring alls är möjligt.

Jag tänker att Degrowth och liknande evenemang då är viktiga för att påminna varandra om att det trots mediebilden är många som förstått att det krävs förändring och en större omställning av samhället. Även om de stora makthavarna kanske inte deltar så bidrar det till hopp och att plattformar för förändring kan skapas.

Läs mer om konferensen och se en del av föredragen i efterhand på malmo.degrowth.org.

Simon Classon
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier

Kursdeltagare startar Tillsammanspodden

Hur hänger mat, kärlek och omställning ihop? Det pratar Mimmi och Daniel Lowejko från företaget Omväxling om i andra avsnittet av Tillsammanspodden. Bakom podden står två deltagare från kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier – här berättar en av dem, Michael Lind, mer.

Daniel och Mimmi Lowejko berättar i Tillsammanspodden om hur de tog steget från ekorrhjulet till att styra över sin egen tid. Foto: Abigail Sykes

I början av sommaren började en ny kurs på Holma folkhögskola, en kurs med inriktning på att sprida historier om omställning. Kursen heter Hållbarhet, journalistik och sociala medier och sträckte sig över hela sommaren men snart är den slut. Många berättelser har spritts över sommaren men det är inte över ännu, inspirationen finns kvar och deltagarna fortsätter sprida historierna på flera håll.

Jag och Johanna Stjerndahl bestämde oss för att starta en podcast med tanken att sprida positiva historier om vad som redan händer, att omställningen är på gång. Jag skriver detta inlägg för att alla som är intresserade av Holma folkhögskola ska få se att skolan levererar, hela tiden. Podden heter Tillsammanspodden men utgår från Tillsammansbloggen som vi startade samtidigt.

En annan tanke vi har med podden och bloggen är att bygga broar mellan olika grupper i samhället, grupper som vill förändra världen och arbetar för det men kanske inte känner till varandra. Därför kommer vi träffa olika människor från dessa grupper och hoppas att nätverket kan fortsätta växa. Tillsammans kan vi göra en förändring, tillsammans hittar vi lösningar.

Två avsnitt är släppta och i det senaste avsnittet träffar vi Mimmi och Daniel Lowejko som båda tidigare gått på skolan, de driver idag företaget Omväxling i Tjörnarp. Där arbetar de med lokala råvaror, lokalsamhälle, ekologiska produkter och gemenskap utifrån det de älskar, mat. Kolla in dem på sociala medier och lyssna på dem i vår podd.

På återseende!

www.tillsammansbloggen.se

Kram!

Michael Lind
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier

Så kan vi nå fram med omställning

Samtidigt som människors kunskap om klimatförändringarna har ökat, har engagemanget blivit allt mindre. Hur kan vi få fler att agera för omställning och hållbarhet? Abigail Sykes, lärare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, ger en rad tips.

Några strategier för att kommunicera kring omställning kan vara att fokusera på det positiva, sprida berättelser om hur en hållbar framtid kan se ut och utnyttja att vi inspireras av andra.

Det här är en sammanställning av teorier och tips från andras forskning och erfarenheter – se källorna i slutet. Håll till godo!

Vad gör att folk inte agerar på de (miljö)kriser vi ser runt omkring oss?

Det finns många skäl till att människor förnekar eller ignorerar klimathotet och andra kriser som samhället står inför.

Enligt psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes handlar det om:

  • Distans – vi upplever klimathotet som långt bort i tid, i rum, socialt och i vårt ansvar – vi känner att det inte angår oss
  • Domedag – vi blir avtrubbade, känner skuld och ångest och blir passiva
  • Dissonans – vid en krock mellan det vi gör och det vi vet (att vi borde göra) litar vi mer på det vi gör – även om det är ”dåligt”
  • Denial – när vi inte orkar med domedagsprofetior och dissonans stoppar vi huvudet i sanden
  • Identitet – vi lyssnar mer på våra värderingar än på fakta – om föreslagna lösningar på klimathotet inte stämmer med våra värderingar misstror vi även vetenskapen bakom dem.

Enligt boken Active hope av Joanna Macy och Chris Johnstone är det främst:

  • ”Jag tror inte att det är så farligt.”
  • ”Det är inte upp till mig att ta tag i det här.”
  • ”Jag vill inte sticka ut från mängden.”
  • ”Denna information hotar mina kommersiella eller politiska intressen.”
  • ”Jag blir så upprörd att jag föredrar att inte tänka på det.”
  • ”Jag känner mig paralyserad. Jag känner till faran, men jag vet inte vad jag ska göra åt den.”
  • ”Det finns ingen mening med att göra något, eftersom det ändå inte kommer att göra någon skillnad.”

Fler förklaringar:

  • När vi inte ser någon annan agera, tänker vi att inte vi heller behöver göra något.
  • Skrämselpropaganda och fakta om problemen stärker människors försvar eller gör oss passiva.
  • Miljöengagerade som är bittra eller arga, som dömer eller säger åt folk vad de ska göra, är det ingen som lyssnar på. Istället bidrar de till en vi-och-de-känsla.

 

Hur kan vi hantera det här?

Tre strategier är dels att fokusera på positiva visioner och nya berättelser, dels att använda sig av grupptryck och dels att använda så kallad nudging.

  • Börja med dig själv och hitta en hoppfull och glädjefylld utgångspunkt innan du försöker ställa om andra, så blir du mer effektiv. Försök att lägga 95 procent av din tid och mentala energi på lösningar och hopp, och 5 procent på att förstå problemen. Hämta gärna kraft ifrån ett nätverk av likasinnade.
  • Satsa på direkt feedback som visar att det vi gör betyder något. Var generös med beröm till de som “gör rätt”!
  • Det ska vara lätt att fatta klimatsmarta beslut. Ge gärna konkreta exempel på enkla förändringar som folk kan göra och var tydlig med att det är OK att ta ett steg i taget.
  • Koppla klimatsmarta åtgärder till bättre hälsa, spännande nya möjligheter eller ett mer resilient samhälle, istället för att koppla till klimathot.
  • Genuint hopp kan växa ur djupare samtal om de känslor som klimathotet väcker.
  • Sprid inspirerande berättelser om möjligheterna till en bättre framtid. Konkretisera t ex hur det kan se ut när vi lyckats klara klimatmålen.
  • När mellan 15 och 18 procent av en befolkning tror på en vision, då förändras samhället. För att nå de sista 6–8 procenten ska vi inte berätta om problemen, utan om drömmen. Vi behöver berätta varför en hållbar värld är en bättre värld.
  • Positiva lokala visioner är nödvändiga i omställningsrörelsen, bland annat eftersom de ger hopp, inspiration och fokus samt berättar för andra vad vi gör och varför.
  • När vi ser andra göra mer hållbara val, är det större chans att vi också kommer att göra dem, visar forskning. Det gäller både grupper som vi tillhör, och grupper som vi beundrar och inspireras av. Visa gärna utifrån dig själv att det är enkelt och roligt att leva mer hållbart!
  • Att se människor i vår närhet göra hållbara val gör klimatfrågan nära och personlig – och därmed viktig – i stället för fjärran och abstrakt.
  • Det är nästan omöjligt att få folk att gå emot gruppnormer. Det är då bättre att försöka ändra gruppnormen.
  • Nudging – små knuffar mot mer hållbara beteenden – kan vara effektiva. Beteendet kommer först, därefter attityden: ”Om jag fattar hållbara beslut som att använda solenenergi eller återvinna måste det betyda att klimatfrågan är viktig, och därmed måste klimatvetenskapen vara riktig”.

 

Vilka mer allmänna tips finns för att påverka genom kommunikation?

Känn din målgrupp och ditt utgångsläge:

  • Vilka är målgruppen? Hur mycket vet de om ämnet? Vad tycker de i dag? Riskerar ditt budskap att motverkas av kognitiv dissonans (att det krockar med vad målgruppen redan vet och tycker)? Vilka hinder finns för att de ska kunna ta till sig ditt budskap?
  • Hur ser situationen ut i övrigt? Finns det belöningar/sanktioner kring det beteende som du vill framkalla eller förhindra?

Använd dialog och uppmuntra till diskussion

Var en trovärdig avsändare, t ex genom att:

  • Visa att du är öppen för dialog och för att lyssna på lika villkor
  • Satsa på långsiktiga effekter genom relations- och nätverksbyggande i form av möten och diskussioner med grupper
  • Antingen vara en expert ELLER visa att du är precis som din målgrupp: ”Jag känner med dig”, ”Jag står på din sida mot de onda”

Använd budskap som:

  • slår an en ton hos mottagaren, t ex kopplar till positiva känslor eller tidigare kunskap
  • knyter an till mottagarens egna erfarenheter
  • får mottagaren att fundera, som är svåra att ”slå ifrån sig”
  • är en del av ett större sammanhang och samverkar med budskap från flera håll
  • innehåller max 20 procent ny information
  • betonar orsak och verkan för att skapa förståelse
  • passar målgruppen – undvik eller förklara tekniska begrepp som icke-invigda inte förstår, t ex
  • är konkreta eller innehåller metaforer
  • repeteras ca fem gånger
  • drar nytta av social skrämselpropaganda, typ ”folk kommer att skratta åt dig om du inte…” – men självklart bara om det inte är oetiskt!

Tänk på att människor sällan fattar rationella beslut.

Konsekvenser av detta:

  • Vi tenderar att överskatta sannolikheten av positiva effekter.
  • Det är mycket vanligt att vi fattar beslut först och sedan söker argument som stöder vårt beslut efteråt. Gör det därför så lätt som möjligt att fatta ”bra” beslut!
  • När osäkerheten/hotet är stort, undviker vi ny information.

Istället för att övertyga människor med fakta och argument kan det därför fungera bättre att underlätta själva beslutet/beteendet genom att:

  • Ge ”hur”-information – ”så här gör du”
  • Dela upp beslut i delsteg
  • Visa att andra har lyckats
  • Använda belöningar och bestraffningar
  • Göra beslutet/beteendet så enkelt som möjligt, t ex ha återvinningskärl nära varje hem – utnyttja så kallad “nudging”

 

Källor:
Föreläsningar under kurserna Medie och kommunikationsvetenskap A och B, Lunds universitet, 1999–2000

Böcker:
Active hope (Macy & Johnstone)
Övertalningsstrategier (Palm)
Using communication theory (Windahl & Signitzer)
Strategic organisational communication (Conrad & Poole)

Länkar:
www.sverigesnatur.org/aktuellt/darfor-hor-vi-inte-klimatlarmen
www.sydsvenskan.se/2018-08-19/moa-om-katastroffilmer
www.landetsfria.se/artikel/127161
miljo-utveckling.se/battre-miljoprestationer-med-mental-traning
urkarlektilljorden.se/2018/07/19/att-medskapa-forandringen
transitionnetwork.org/do-transition/starting-transition/7-essential-ingredients/vision
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/711445?programid=3345
www.resilience.org/stories/2015-04-13/what-we-think-about-when-we-try-not-to-think-about-global-warming/
www.awinwinworld.com/en-GB/nudging-sweden-22379937
https://en.wikipedia.org/wiki/Nudge_theory

Text och foto: Abigail Sykes
Lärare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier

Odling bland höghus och kaniner

Blomkålskollektivet har sedan förra året varit en del av Stadsbruks odlingar i östra Malmö. På 900 kvadratmeter testar de tre medlemmarna möjligheterna att bedriva ett kommersiellt jordbruk mitt i staden. Simon Classon, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistisk och sociala medier, har besökt dem.

Karolina Sahle (t v) och Anton Castenberg (t h) lärde känna varandra på Lantbruksuniversitetet Alnarp och driver tillsammans med Ebba Wilhelmsson Blomkålskollektivet.

På andra sidan motorvägen från Rosengård, bredvid kyrkogården och Almgårdens höghus, inklämt mellan gångvägens spatserande småbarnsfamiljer och motorvägens dånande bilar står Karolina Sahle på Blomkålskollektivets odling och planterar ut snittblommor. Grönsakerna har gått bra men just blommorna åt kaninerna upp vilket är varför Karolina fått ställa sig och sätta nya.

– Vi hade behövt ett riktigt staket. Kaninerna är svåra att bli av med, säger Karolina och sätter sig ned med en kopp kaffe på höbalarna som är uppställda mot en container de använder som verktygsbod.

– Vi la ut blodmjöl för ett tag sen. Det är ett gödningsmedel gjort på torkat blod som ska fungera avskräckande för kaninerna. De tror att det är större rovdjur där då. Det har ändå varit bättre sedan dess, säger Anton Castenberg, den andra av tre medlemmar i Blomkålskollektivet, som också tagit paus och slagit sig ner bredvid.

– Men de är svåra att bekämpa, fortsätter han.

Blomkålskollektivet bildades förra året och var då sju personer som alla studerade odling på olika sätt och bestämde sig för att testa sina färdigheter. I år är de tre personer. Alla jobbar 50 procent under sommaren, men även regelbundet under vinterhalvåret. Platsen för odlingen är relativt central och är på en mark som tidigare inte användes alls.

– Platsen är bra! Det är nice för det är rätt centralt. Härifrån till Möllan är det bara 10 minuter. Jag kan gilla att man syns när man är här med. Det bor många i området och det är en stor gångväg så det är många som går förbi och ser det här. Man hoppas ju det ger dem någonting också att se att man kan odla i staden, säger Anton.

Odlingarna i Västra Skrävlinge är en del av Stadsbruk vilket är en förening som fungerar som en inkubator för personer som vill starta kommersiella jordbruk i staden. Den grundades i Malmö för några år sedan men har nu expanderat till Göteborg och Växjö. Stadsbruk bidrar med olika former av hjälp för de som vill starta upp en odling på deras mark.

– Vi får exempelvis hyra den här marken billigt och då ingår verktyg, verktygsbod, toaletter, vatten och sådant. Det kan vara visst finansiellt stöd eller hjälp med hur en bedriver ett företag. Eftersom vi alla studerar odling behöver vi kanske mer hjälp med bokföring och marknadsföring än själva odlingen, säger Karolina.

– Men eftersom det är så nytt vet ingen riktigt än hur man gör för att få en odling i staden att bli långsiktigt hållbart ekonomiskt så vi håller alla på att testa oss fram, säger Anton.

Med sitt centrala läge är odlingen i Västra Skrävlinge enkel att ta sig till vilket gör det enkelt för odlarna att transportera grönsakerna även med cykel.

Tillsammans med Stadsbruk har Blomkålskollektivet varit med och startat upp Reko-ring Malmö. Reko-ring är ett forum där konsumenter kan köpa direkt från producenter. Och intresset är stort.

– I morse la jag till 250 personer som hade ansökt om medlemskap till Facebook-gruppen för Reko-ring, säger Karolina.

– Genom Reko-ring kan producenter själva lägga upp en annons i Facebook-gruppen med vad de säljer så får folk kommentera om de vill köpa och så betalar de innan. Det är inte riktigt en marknad utan allt är klart innan vilket gör det smidigt för producenten. Det är bra, det går att köpa allt möjligt även ägg, kött och mjölk eller till exempel honung, fortsätter hon.

I år har Blomkålskollektivet även börjat sälja till restauranger i stan och de märker att intresset för grönsaker odlade i staden ökar även där.

– Far i hatten och Saltimporten köper en del, säger Anton.

– Men vi säljer gärna mer till privatpersoner. Dels ger det mer pengar per gröda. Restauranger köper större mängder men betalar oftast inte lika mycket. Så vi försöker sälja sallat och annat som vet att vi får mycket av till restauranger men större grödor som tar lite längre tid att odla försöker vi få mervärde för och sälja till privatpersoner. Sedan känns det ju lite roligare med rent ideologiskt. Att inte bara sälja till lyxrestauranger, säger Karolina, skrattar till och fyller på med lite mer kaffe från termosen.

– Ja rent idealiskt hade vi kunnat sälja bara till privatpersoner. Ha Reko-ring två, tre gånger i veckan, fyller Anton i.

Vilka produkter är populärast?

– Kålen är väldigt populär! säger Anton.

– I år har vi börjat med grönsakskassar med. Istället för att folk köper en salladsmix för 30 kronor har vi märkt i år att folk köper för kanske 100 kronor istället då. Och vi kan lägga in lite mer det som går att skörda för tillfället, fortsätter han.

Trots ett ökat intresse beskriver Karolina och Anton det som att det är svårt att med en nystartad odling få ekonomin att gå plus. De tror att nyckeln till att det ska bli möjligt ligger i att konsumenter vågar börja handla mer direkt av odlaren. Kanske är det också på väg att hända. Reko-ring finns nu på 50 olika platser i landet och fortsätter expandera.

– I framtiden hoppas vi ju att fler människor ska köpa direkt av odlaren, det finns flera olika sätt att göra det. Prenumeration och andelsjordbruk är bara några. Om det går att garantera stabilare inkomster för odlaren skulle det förbättra villkoren mycket, säger Karolina och tittar ut över odlingsbäddarna i Västra Skrävlinge.

Nästa år är Blomkålskollektivet inte kvar. De är alla färdiga med sina studier och har bestämt att ta med sig erfarenheterna härifrån in i andra projekt. Några andra kommer ta deras plats i Västra Skrävlinge, samtidigt växer Stadsbruk och etablerar nästa säsong en till odling i Hyllie. Kommersiella jordbruk i staden är fortfarande nytt i Malmö, men utvecklingen går fort och med ett växande intresse från konsumenter kommer de närmsta åren bli händelserika för stadens bönder.

Text och foto: Simon Classon
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistisk och sociala medier

Vart i världen är vi på väg? – En introduktion till omställning

”Omställning kan vara en nyckel till att lösa miljöproblem – till exempel att rädda de smältande isarna – och även en nyckel till att krossa de sociala isarna!” Matilda Nilsson Morris, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, berättar om omställningsrörelsen och hur du kan bli en del av den.

“Omställning är inte något som några få tjänar på, utan något som vi alla behöver för att överleva.” Foto: Abigail Sykes

“Omställningsrörelsen består av människor som tar gemensamma initiativ för att ta hand om sig själva, varandra och naturen. Vi ställer om till ett samhälle som respekterar planetens gränser. Vi börjar lokalt, vi ger varandra stöd, uppmuntran och inspiration. Vi testar nya sätt att göra saker bortom den fossila ekonomin” skrivs det på Omställningsnätverkets hemsida. Ska vi kunna vända på de negativa konsekvenser som våra livsstilar har på ekosystemet behöver vi ändra på dem. Hur detta kan ske på ett sporadiskt individuellt plan är många medvetna om – sopsortering, vegomat och kollektivtrafik är redan en del av mångas vardag. Men i en värld där tusentals arter dör ut årligen, där de norra och södra polarisarna smälter bort och där enorma plastberg flyter runt i haven – är det tillräckligt, eller behövs en större, mer omfattande förändring – en omställning?  Men hur blir man omställare, och vad är Omställningsnätverket? Om du, som jag, inte hade någon aning om vad denna rörelse står för tidigare, vart ska man då börja? I detta inlägg får du reda på vad rörelsen går ut på och hur du kan bli mer involverad i projekt som gör världen grönare.

Så – Vad går omställning ut på?

Den engelskspråkiga organisationen Transition Network skriver på sin hemsida att rörelsen arbetar för att människor ska kunna komma tillsammans för att skapa gemensamma lösningar. Fokus ligger på att skapa en vårdande och hållbar kultur där man stödjer varandra. Lokala ekonomier och entreprenörskap uppmuntras, likaså spridningen av de kunskaper och färdigheter som krävs för att kunna skapa dessa nya lokala lösningar.

Transition- eller Omställningsrörelsen startades i Storbritannien av bland andra Rob Hopkins. Illustration: Amanda Martling

The Transition Network listar principer och fokuspunkter som omställning berör. Här nedan får du läsa konkreta exempel på hur dessa principer kan bli till handling:

1. Respektera gränserna för jordens resurser och skapa resiliens

Hur mycket använder du och hur mycket behöver du egentligen för att leva? Mycket av det som konsumeras slängs i onödan. Återvinning är jättebra, men genom att vara en smart konsument och minimera dina inköp minimerar du automatiskt dina utsläpp. Spara på matrester, gör matlådor av det som blir kvar! Även saker man inte direkt tänker på kan användas, exempelvis blir kaffesump utmärkt växtgödning, och rester av grönsaker går ofta att plantera om – så får man nya!

2. Förespråka inkludering och social integration, och organisera projekt så lokalt som möjligt, tillsammans för att skapa större påverkan

Det lättaste sättet att få någon att känna sig inkluderad är helt enkelt att prata med dem! I ett land där man närmast behöver en akut situation som ursäkt för att interagera med främlingar kan detta vara svårt, men gissa vad! Miljöförstöring är en akut situation! Omställning kan vara en nyckel till att lösa miljöproblem – till exempel att rädda de smältande isarna – och även en nyckel till att krossa de sociala isarna! Att organisera lokala projekt blir din ursäkt för att lära känna din omgivning och jobba tillsammans för att skapa en skönare omvärld.

3. Uppmärksamma inre omställning och balans

Ångest sägs vara vår tids nya folksjukdom och miljöångest är inget undantag. I ett samhälle där tillväxt prioriteras högre än det psykiska måendet är det inte konstigt att fler och fler går in i väggen. I och med omställningen har vi möjlighet till en nystart, där vi inte längre behöver slita sönder oss själva för att uppnå den produktionstakt som sliter ut både planeten och oss själva. Sänker vi produktionstakten har flera tid att ta hand om sitt mående och hjälpa andra att göra det, samtidigt som vi förbättrar förutsättningarna för en blomstrande biosfär – och tar bort roten till miljöångest. Hur många av dina “måsten” och “borden” är egentligen väsentliga för att du, och planeten, ska må bra, och hur många “måsten” och “borden” mår du bättre utan?

En grund för omställningsrörelsen är att inre och yttre omställning är lika viktiga. Illustration: Amanda Martling

4. Förändra under förändring – omställning är ett verkligt nutida globalt socialt experiment

Det finns ingen regelbok för omställning. Likaså finns det ingen som kan spå framtiden, ingen som med säkerhet kan säga, gör du A så händer B. Men det finns forskning och den ger en tydlig samtidsanalys; fortsätter vi med den slit-och-släng-livsstil vi har idag kommer det inte finnas mycket av jorden kvar till kommande generationer. Att vi måste begränsa vår negativa inverkan på miljön är självklart – hur vi kommer dit är det vi behöver prova på och utforska för att kunna förändra. Har du en idé du tror kommer vara omvälvande för världen? Testa den, det värsta som kan hända är att den inte funkar.

5. Dela med sig av idéer och inflytande som gräsrotsrörelse

Omställning, till skillnad från konsumerism, är inte något som några få tjänar på, utan något som vi alla behöver för att överleva. Att dela med sig av sina berättelser, lösningar, idéer och innovationer för att inspirera andra till en skönare grönare livsstil är bara positivt, eller hur? Fortsätt sök tips och inspireras av andra, att härmas är den ärligaste komplimangen (men ge credd där credd förtjänas)! Sprid också dina idéer, så får vi lättare fart på omställningen!

6. Positiva bilder och historier sprids för att skapa fler kreativa visioner

Exempelvis genom att lägga fokus på utveckling av positiva alternativ snarare än på att förbjuda saker – snarare än att förbjuda flygresor, lyfta fram hur mysigt det är att åka tåg, istället för att förbjuda köttindustrin så kan man visa hur många utsökta vegorätter det finns. Genom att engagera personer kreativt kan man uppmana dem att föreställa sig framtiden de vill bo i – och sedan framställa den.

Och slutligen…

7. Skapa nya historier om vår samtid, ha roligt och fira våra framgångar

För när man har chansen att starta om på nytt – varför inte ha kul under tiden?

Det så kallade “omställningsdjuret” är ett sätt att beskriva hur omställningsrörelsen är uppbyggd. Illustration: Amanda Martling

Ställ om? Men om..?

Men varför ska man gå med i omställningsrörelsen? Alla som går med har givetvis sina egna personliga anledningar, och det har säkert du också! Vare sig det handlar om att Rädda Världen, hitta nya sammanhang eller haka på hållbarhetstrenden så är alla anledningar bra, och alla insatser för miljön är alltid bättre än inga. Världen behöver en nystart och skapar vi nya miljö- och människovänligare vanor kan vi leva i bättre symbios med oss själva, våra medmänniskor och resten av planeten.

Så vad väntar du på? Framtiden börjar redan idag.

Har du fler tips på sätt att spara på planetens resurser skriv dem gärna i kommentarerna, så kan vi alla ta del av dem och därmed alla göra bättre livsval!

Vill du veta mer om omställning rekommenderar jag att du går in på sidorna jag refererat till i denna text, omställning.net och transitionnetwork.org.

Matilda Nilsson Morris
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier

En drömmare med öppna ögon

Bloggaren Martin Olsson upplevde att traditionella miljöföreningar hade för snävt perspektiv – men hittade rätt i Omställningsnätverket. För Liselotte Bergenzaun Abel, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, berättar han varför den inre omställningen är lika viktig som den yttre.

Fotot på Martin Olsson är taget vid foten av fjället Akka, Lapplands drottning som även är en samisk gudinna, mödrarnas moder, en exponent för Moder Jord. Foto: Privat

Hur kom det sig att du började engagera dig i Omställningsnätverket?

– Jag hade under flera års tid sökt efter ett grönt sammanhang att verka inom, men kände mig aldrig riktigt hemma inom partipolitiken eller de traditionella miljöorganisationerna. Jag upplevde att de hade ett för snävt och ytligt perspektiv på miljöfrågorna. Det handlade mest om naturskydd och att hitta nya tekniska lösningar på miljöproblemen. Därför började jag studera ekofilosofi som undersöker miljödilemmats kulturella och filosofiska rötter. Ungefär samtidigt kom jag i kontakt med Omställningsnätverket som på olika sätt vill stärka lokalsamhället för att möta energi- och klimatkrisen genom att bland annat öka den lokala mat- och energiproduktionen. Vid sidan av denna yttre omställning betonades även den inre omställningen, vilket jag fann mycket sympatiskt.

– Den inre omställningen handlar mycket om att fördjupa vår kontakt med oss själva, varandra och naturen. I detta arbete ingår även att undersöka det västerländska samhällets världsbild med vidhängande normer som skapat miljöproblemen samt söka alternativa världsbilder som bättre svarar mot människors och andra organismers behov, något som den inre omställningen har gemensamt med just ekofilosofin. I Omställningsnätverket kände jag mig hemma från första stund, inte minst för denna holistiska syn på människan och samhället som jag saknat tidigare. Jag tog initiativet till en omställningsgrupp i Alingsås. Många engagerade och kompetenta personer anslöt och det skedde många positiva saker på kort tid.

Vad ser du som de största utmaningarna i samhället/livet idag?

– Att bryta tillväxt- och konsumtionsparadigmet som nuvarande samhällssystem vilar på som i sin tur bygger på hårda värden såsom tävling, konkurrens och en instrumentell syn naturen. Men i ett stort antal organisationer världen över, varav Omställningsnätverket är ett exempel, växer och blomstrar ett annat paradigm som kan lägga grunden till ett alternativt samhällssystem där mjukare värden står i fokus såsom omsorg, empati och kärlek till människa och natur samt rättvis fördelning. Denna rörelse har idag många anhängare men ingen stark ledare, varför den sällan syns i media. Inom kort når den förhoppningsvis en kritisk massa så att en omställning kan komma till stånd på bred front.

Vad ger dig näring att fortsätta med ditt omställningsengagemang?

– Att lyssna inåt och enbart göra saker som jag känner lust och engagemang för samt söka mig till sammanhang där det finns människor som brinner för samma saker som jag. När vi möts uppstår positiv energi. Tack vare våra olika läggningar, kompetenser och bakgrunder har vi lättare att uppnå uppsatta mål än vad vi hade gjort var för sig. Gruppen (helheten) blir mer än summan av individerna (delarna).

Hur ser din framtidsdröm ut just nu?

– När man arbetar heltid kommer man bara till omställning på en viss nivå. Man orkar högst komma till några omställningsmöten i månaden, ofta med andan i halsen, klämd mellan arbets- och familjeliv. Inte så mycket blir gjort. Det brukar jag kalla omställning 1.0. En uppdaterad version, omställning 2.0, kan komma till stånd först när vi går ner i arbetstid eller arbetar inom ett omställningsföretag. Då frigörs tid och kraft till att ägna oss åt omställning på ett mer genomgripande sätt.

– För egen del drömmer jag om att bygga upp ett boendekollektiv på landsbygden, där det traditionella förvärvsarbetet tar mindre tid och kraft, där hela människan beaktas, såväl hennes sociala, ekologiska, ekonomiska som andliga/existentiella behov, där vi kan nå samklang med oss själva, andra och naturen på ett djupare plan och där hjärnan, hjärtat och kroppens intelligens får lika stora förutsättningar att utvecklas. Då först blir det omställning helt och fullt ut, i både inre och yttre bemärkelse.

Martins blogg som bland annat berör den yttre och inre omställningen:

En drömmare med öppna ögon – inre och yttre vandringar https://endrommaremedoppnaogon.blogspot.com

Text: Liselotte Bergenzaun Abel
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier samt verksamhetsansvarig Sörby retreatcenter, www.sorbyretreatcenter.com

En behöver mindre än vad en tror

Alma och Bror med deras två barn Kira och Idun valde bort staden för att komma nära natur och återbruk. Ute i Kumlafota rustar de upp, bygger nytt och odlar för självförsörjning. Shakinn Osorio, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, har träffat dem.

Bror, Alma, Idun och Kira framför sitt hus.

I slutet på vintern 2016 kom min syster Alma och hennes kompanjon Bror tillbaka till Sverige. Paret hade rest genom Europa med en begagnad och upprustad husbil som hem. Under resans gång hade de besökt och arbetat på olika gårdar i utbyte mot mat och uppehälle. Tillbaka i Sverige med en ny familjemedlem på väg ville nu Bror och Alma bygga upp ett nytt hem för sin familj på egen mark. De sålde husbilen och började leta efter mark eller hus runt omkring på nätet genom olika hemsidor.

– På hemsidor som Hemnet var alltför dyrt för oss så jag letade efter alternativa hemsidor där prisklassen var lite lägre. En dag hittade jag en annons om ett hus som verkade intressant utanför Veberöd i en liten ort vid namn Kumlatofta. Det fanns inga bilder så vi gick in på Google maps för att se hur det såg ut runt omkring. När vi sedan ringde på annonsen visade det sig att de som sålde huset var grannar till min mamma. Vi åkte och tog en närmare titt. Huset var omringat av en vild skog och en kunde knappt komma fram då allt var helt igenvuxet. Det fanns inget vatten, värmesystem, fungerande avlopp och inget golv i köket, berättar Bror.
– Till råga på allt var det ett gäng Amazonasmyror med svartmyror till slavar som ockuperat huset, infogar Alma.

Huset hade stått tomt i cirka 20 år men här såg Alma och Bror istället för motgångar oändliga möjligheter och med hjälp av familj, Ekobanken och Jak lyckades de få ett lån till att köpa huset och pengar till renovering.
– Vi hade tur och fick kontakt med en hjälpsam kvinna som trodde på oss och vår vision. På så sätt fick vi ett lån till att köpa huset via Ekobanken, berättar Alma.

Sommaren 2016 blev huset deras, varje helg åkte de ut till huset för att renovera. 2017 flyttade paret äntligen in helt och började odla för första gången.
Marken som huset ligger på är 1 850 kvadratmeter. Här finns det nu höns, biodling, en örtträdgård, grönsaksträdgård, fruktträdgård, ett tunnelväxthus och en katt. Paret har byggt, renoverat och odlat allt med en blandning av nytt och återbrukat material.

Hur kändes det när ni skrivit på kontraktet och blivit husägare?
– Pirrigt, skönt och stort, svarar de båda med stora leenden på läpparna.
– Det fanns inget rinnande vatten så den första tiden fick vi åka till en schysst granne och hämta vatten i stora dunkar. Men det blev en väldigt rolig sommar. Vi rev, röjde och grävde sakta fram trädgården som ditintills varit gömd bland buskar och snår. Vi fick börja från grunden och det tog ett halvår innan vi fick eget vatten. Sedan fick vi tag på en kamin, först en skruttig gammal en, sedan en nyare och bättre variant. Allt är en process, från att ha gått på toa genom att gräva hål i marken till att vi fixade utedass till att vi gjorde klart toan inomhus. Och sist men inte minst fick vi varmvatten in i huset. Nu håller vi på att göra klart en ovanvåning och sedan vill vi även göra en lekträdgård till barnen, berättar Bror och Alma.

Vad var det som inspirerade detta unga par att slå sig ner och envist jobba för att kunna leva ett liv där de själva har mer makt över sin tid och maten de stoppar i magen?
Alma har haft med sig en kärlek och intresse för naturen sedan barnsben. Hon brukade tillbringa mycket tid under somrarna på Gotland hos sin gammelfarmor Rut och gammelfarfar Bror som byggt sitt eget hus och fixade det mesta själv. För Rut och Bror var självhushållning en självklar del av livet, om en går tre generationer bakåt i tiden såg det väldigt annorlunda ut från idag. Rut och Bror levde ända fram till att de blev 100 år gamla och gick sedan bort.

Rut hade ett helt livs erfarenhet av självhushållning och mycket från sin uppväxt på en gård i Upplands skogar, Ununge socken. Från Rut fick Alma med sig diverse husmorsknep.  Tillsammans med information från böcker, människor och platser som hon stött på under sina resor har Alma byggt på sina kunskaper gällande örtmedicin och odling. Då hon tidigare varit en hel del på resande fot har hon mest fokuserat på att plocka vilda örter längs vägarna. Nu har hon äntligen sin egen örtträdgård utanför dörren och idag är det grönsaksodlingen som ligger mest i fokus.

– Vi behöver mat! För mig är makten och frihet över min egen tid väldigt viktig. Jag vill jobba för vår egen försörjning och samtidigt kunna vara hemma med barnen. Det finns ett miljötänk i det hela, men mest väljer jag att leva som vi gör för att jag njuter mer av detta livet. Det är både kul och gott att odla och skörda sin egen ekologiska mat. Jag vill inte ha en massa plast runtomkring mig och handla allt från affärer. Istället prioriterar jag att spendera mindre pengar och ha mer tid till våra egna projekt, berättar Alma.

Här vattnar Bror och Kira odlingarna i tunnelväxthuset. Där växer olika sorters tomater, gurka, basilika, paprika, melon, chili och många självsådda pumpor här och där.

För Bror var det den självförsörjande grannen Folke som var den stora idolen under uppväxten, även Folke var från en äldre generation och gick bort några år tillbaka 97 år gammal. Brors föräldrar odlade grönsaker i trädgården och Bror hade sin egna lilla ruta på 8 kvadratmeter där han fick ta hand om sina skördar. Även intresset för att bygga har han med sig från barndomen då han tillbringat mycket av sin tid i verkstaden.

– Byggbänken jag har i vår byggbod idag är med från mitt barndomshem. I verkstaden fick jag experimentera och lärde mig att såga, karva, plöja och hugga ved med yxa. Jag hade alltid en massa idéer och olika projekt på gång. Mitt motto var att alltid fråga människor runtomkring mig med mera erfarenhet om tips och råd. Sedan sög jag upp all information som en tvättsvamp. Idag har jag kunnat sätta dessa kunskaper i bruk här på vår mark och med vårt hus, berättar Bror.

– När du letar information och fakta är det lite som att fråga om vägen, varje människa du frågar ger dig ett nytt svar och till sist bildar de olika svaren en ny väg som leder fram till målet, säger Alma och Bror.
– Jag har använt mig mycket av olika forum på nätet för att hitta information, så som alternativ.nu, byggahus.se och olika vvs-hemsidor. Ett tips är att en kan googla det problem en har och då brukar det komma upp en hel del olika svar. Titta på många olika alternativ, var kritisk och granska för att sedan göra en egen bild av saken. Gör sedan samma sak i verkliga livet, fråga och lyssna på alla som har något slags erfarenhet för att sedan bilda din egen uppfattning, säger Bror.

Ute i Kumlatofta är drömmarna oändliga för Alma och Bror. I framtiden finns hopp om att kunna utöka marken och trolla fram en skogsträdgård.
– I framtiden vill vi köpa cirka tre hektar av marken som omger oss för att kunna odla mer grönsaker och bli mer självförsörjande. Vi vill gärna ha mer djur, först getter som kan äta upp all sly, sedan grisar som kan böka upp marken och efter det vill vi börja plantera en skogsträdgård. Om vi lyckas få upp vår produktion så hade vi även gärna sålt lite frukt och grönt, berättar Bror och Alma.

I den närmare framtiden planerar paret att bygga ett gästhus som även ska vara ett orangeri, alltså ett varmväxthus där en till exempel kan odla apelsiner och citroner. Inne i huset ska det byggas en massugn och med hjälp av denna tänkte de värma vatten som kan gå till orangeriet under den kalla vintern.

Vad har ni för tips till andra som bär på en liknande dröm?
– Bara gör det, även om det kan verka omöjligt – fokusera istället på möjligheterna. Om du fastnar, leta efter lösningar och gå vidare utan att haka upp dig vid varje hinder som kommer att dyka upp på vägen. Ofta är det lättare än vad man tror, det ända som behövs är ett öppet sinne och viljan att lära sig, säger Bror.
– För många låter det ofta komplicerat och folk kan tänka att de inte har tid. Istället betalar de andra för att göra arbetet åt dem. Om de istället tog sig tiden att fixa mer i sitt eget hushåll behöver de även mindre pengar då de inte betalar någon annan för deras tid. På så sätt får de även mer kunskaper. En behöver mindre än vad en tror, fast det är VÄLDIGT nice att ha vatten! berättar Alma.

Text och foto: Shakinn Osorio
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier