Låt oss ta det lugnt och odla mat tillsammans!

Inom omställning och permakulturen vet vi att vi är i en observationsfas, när saker är otydliga och röriga. Så låt oss använda den kunskapen för att höja blicken en aning och sätta denna Coronaföreteelsen i perspektiv…

Den som tror att vi kommer gå tillbaka till ”det normala” efter Corona, misstar sig! Samhället lyckas troligen reparera många viktiga funktioner och många går tillbaka till jobbet. Men allt kommer ändå att förändras. Förståelsen av miljöproblemen kommer att kopplas ihop med insikten om den egna och nu mera självupplevda sårbarheten. Det som kommer att påverkas i samhället är attityder, konsumtionsmönster, resebeteenden, umgängesformer och närhet till mat. Vi vet inte riktigt hur, eller i vilken takt som förändringen kommer att ske. Men det kommer att förändras oavsett hur många statliga miljarder som sköljer över oss motströms. Det kommer att förändras för att det är så naturen fungerar. Naturens utjämnande effekt driver oss mot förändring, anpassning och stabilisering in i nya livsmiljöer.

Nu ser vi uppmaningar om att inte resa. Vi ser också att vi ska hålla oss hemma från jobbet om vi kan och vi ska minimera social interaktion. Skolor ska också läggas över på distansundervisning, eller närmare bestämt ”helt till distansundervisning”. Anledningen är att vi ska undgå att sprida Coronaviruset. Självklart ska vi minimera smittan! Vi på Holma vill minimera död och lidande som de flesta andra. Men låt oss då vara öppna och ärliga med vilka dödsfall som det ”normala” samhället förde med sig, samhället innan Corona.

Under ett normalår dör det idag 4,2 miljoner personer på grund av luftföroreningar, enligt Världshälsoorganisationen WHO. Annan forskning visar på dubbelt så höga siffror, 8-9 miljoner dödsfall. Det dör också ca 2,3 miljoner personer i arbetsplatsolyckor kopplade till industriella processer varje år. Slår vi ihop de lägsta siffrorna här, så dör det alltså runt 17 800 personer av bara dessa orsakerna VARJE DAG! Samtidigt dör det tre gånger fler personer av fetmarelaterade sjukdomar än av undernäring. Vi ser också att dagens luftföroreningen i sig ökar överföringen av smittburna partiklar, som vid exempelvis Coronasmittan.

17 800 dödsfall dagligen! Och då är detta bara några få utdrag av dödsfall som kan kopplas till det storskaliga industrisamhället.

Om det nu är detta med mänskliga dödsfall vi verkligen ska fokusera på, så låt oss göra det! Då bör vi omedelbart sluta masskonsumera industriprodukter. Vi bör sluta äta importerad och preparerad instustrimat och vi bör sluta transportera varor, människor och mat över hela planeten.

Men vänta. Det är ju det vi börjar göra just nu!

Vår egen matförsörjning kan inte skötas industriellt. Och inte heller på distans! Varje vår måste vi förbereda jorden och så ut våra grödor, annars finns ingen lokal mat. Så nej, vi stänger inte Holma folkhögskola. Vi måste agera ansvarsfullt! När folk uppmanas dra sig inåt och ty sig till sitt eget, fortsätter vi att fortbilda de drivna personerna som kommer att hjälpa till att ställa om samhället och samtidigt säkra en lokaliserad småskalig matförsörjning. Allt annat är fullständigt ohållbart. Både miljömässigt och i förspillda människoliv. Men vi kommer att hålla skolan öppen med stor hänsyn. Genom att skapa andra fysiska kontaktytor och undervisningsmiljöer. För det är genom fysisk distans vi når smittskydd, inte genom social distans! Det industriella samhället bygger på social distansering från sammanhang, djur & natur och matförsörjning. Social distans ska vi ALDRIG sikta på.

Låt oss odla den framtiden vi behöver TILLSAMMANS.

Vi är redan på väg mot en bättre värld.

 

 

Skördefest på Holma folkhögskola!

Lördagen den 21 september hade vi en skördefest som arrangerades av kursdeltagare och lärare på Holma Folkhögskola. Under dagen medverkar även våra medlemsorganisationer samt småskaliga producenter och verksamheter som är en del av gemenskapen runt Holma.

Vilken dag! Flera hundra besökare fick mötas, smaka, dansa, snickra, köpa perenna växter och mat. Skördefesten på Holma blev en total succé och en strålande prövning inför nästa års permakulturfestival! Tack alla, för att vi tillsammans odlar en bättre värld.

 

 

Veckans deltagare: Toni Hedin, Allmän kurs

Toni Hedin, en streetsmart jämtlänning, som redan tidigt i livet ville ställa om och göra aktiva val för ett mer hållbart samhälle, sitter framför mig. Ungdomens äventyrslust tog honom till Lund och teatern. Just nu läser han Allmän kurs på Holma Folkhögskola.

Toni Hedin
”Jag gör revolution i det tysta”, säger Toni Hedin med ett leende. Foto: Helene Stjärnqvist

Vad lockade dig att bli en del av omställningsrörelsen?
– Egentligen är benämningen “omställningsrörelse” ganska ny för mig. Den blev
bekant först då jag började som student på kursen Stadsodling på Holma Folkhögskola. Fast tankarna har funnits hos mig ända sedan jag var ung. Målsättningen har alltid, eller i alla fall tidigt i livet, funnits att bo på landet, odla min egen mat och att ingå i ett socialt sammanhang där fokus ligger på möten och sammanhang. Vårt sätt att leva idag tar kål på oss.

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck?
– Jag blev tvungen att ställa om min kost och äta veganskt ganska tidigt i livet så odling blev väldigt viktigt för mig. Idag har jag två odlingslotter i Lund bland annat på Brunnshög. Jag är ganska självförsörjande, säger han stolt.
– När jag får tillfälle så talar jag också med andra människor om det här med att äta ekologiskt. Jag gör revolution i det tysta kan man säga, fortsätter han med ett leende på läpparna.

Vad tänker du är det viktigaste för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?
– Framförallt villighet. En viktig sak är att få makthavare att inse, känna ett behov av att det är viktigt att leva med naturen och att också inse att andra i världen mår dåligt av vårt sätt att leva. Medvetenhet är ett nyckelord. Vi måste alla inse att när det ekonomiska styr våra liv och val, som nu, då är vi inne på fel väg. Det kväver vår personliga utveckling. Vi måste våga bli öppna. Det vore det bästa för samhället.

Helene Stjärnqvist
Deltagare på tillvalet Media och omställning

Veckans deltagare: Sajad Hojati, Allmän kurs

Sajad Hojati från Afghanistan har varit nästan fem år i Sverige och går nu allmän kurs på Holma Folkhögskola.

”Där jag kommer ifrån odlar i princip alla sin egen mat för självförsörjning”, berättar Sajad Hojati. Foto: Sarah Angel

Vad lockade dig att vara en del av omställningsrörelsen?
– Att odla är en aktivitet och en påminnelse om barndomen. Jag har en bakgrund i omställning eftersom jag växte upp med odling. Där jag kommer ifrån odlar i princip alla sin egen mat för självförsörjning och lönearbete finns inte på samma sätt som här. Jag upplever att det är mycket mer stressigt i Sverige till skillnad från Afghanistan och att när arbetet handlar om att förse sig själv och sin familj med mat istället för att tjäna pengar får jag en mycket lugnare skönare livsstil.

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck?
– Jag har bland annat tagit ansvar för skolans odling på Brunnshög i Lund och jag fick kämpa för att gå kvar på Holma eftersom jag ville fortsätta hålla på med odling. Just nu bor jag i en väns kolonistuga och min vän som inte är speciellt odlingsintresserad låter mig i princip odla precis vad jag vill, allt från tomater, zucchini, ringblommor till bär finns där. Odling är mitt fritidsintresse och det är intressant att lära sig att odla här, med ett annat klimat. Den största skillnaden är egentligen att det är lättare att odla här, man behöver inte vattna lika mycket. Hemma var man tvungen att ta vatten från källor via kanaler till vissa delar av odlingen.

Vad tänker du är det viktigaste för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?
– Jag tror att det är viktigt att lära barn om odling redan när de går på dagis. Om barnen får vara med och hjälpa till att odla från att de är små och smaka på grönsakerna så kommer de att få ett större intresse för det i framtiden.
– Jag tror också det är svårt att bo på de mindre orterna i Sverige för att allt som lockar finns i de större städerna men om det gavs bättre möjligheter för människor att bo i mindre städer och samtidigt kunna odla så skulle det kanske funka. Har man aldrig ätit ekologisk mat så vet man inte vad man missar, ekologisk närodlad mat borde få ta större plats.
– I Afghanistan är man mindre beroende av olja och det tror jag är ett steg i rätt riktning. Skulle det hända något i Sverige kan genomsnittsfamiljen klara sig i tre dagar innan maten tar slut i skafferiet. I Afghanistan kan man klara sig tre år.

Text och foto: Sarah Angel
Deltagare på tillvalet Media och omställning

Veckans deltagare: Nina Grossman, Ställ om

Nina Grossman bor i skogen utanför Höör och odlar enligt permakulturprinciper. Hon växte upp vid havet, efter det har hon bott i storstäder, sedan ville hon testa på skogen. Nina går kursen Ställ om på Holma Folkhögskola.

Nina Grossman
Nina Grossman är bland annat engagerad i Sambruket i Sösdalabygden. Foto: Privat

Vad lockade dig att vara en del av omställningsrörelsen?
– För två år sedan gick jag en helgkurs på Holma och i samband med det stötte jag på Sambruket i Sösdalabygden, ett omställningsprojekt för en mer hållbar bygd och började engagera mig i det som fanns där. Just begreppet omställning har inte varit huvudmålet för mig men det är något som kommit på köpet, det går hand i hand med mina intressen och det jag gör om dagarna. Jag har alltid haft ett hållbarhetstänk, när vänstervågen svepte förbi i tonåren började jag med teater och hängde med veganer och det fastnade i mina celler. Att det fastnade har nog att göra med att jag är en känslig person, jag vill göra rätt för mig och inte ta mig för stora friheter och skada någon. Helt plötsligt var jag en del av omställningsrörelsen som har samma värderingar som jag.

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck?
– Vartannat år byter jag hobby, svarar Nina och skrattar.
– Innan detta sydde jag medeltidskläder men nu har jag lagt det på hyllan för att ge mer tid till det här. Jag gillar lokal ekonomi och att nätverka med människor som tänker lika, som har ett mål jag kan vara delaktig i. Jag vill inte äta ”crap” och när jag är nära naturen och gör det som känns bra då mår jag bra. Jag tycker om miljön, gillar djur och vill inte äta dem, min partner är permakulturist och bra på odling, så jag började också odla enligt permakulturprinciper. Nu när jag går på Holma Folkhögskola för att lära mig mer, blir det mer konkret att detta handlar om omställning.

Vad tycker du är det viktigaste för att kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?
– Samarbeta, odla mat och hitta på ekonomiska lösningar.

Vad händer härnäst?
– Jag funderar på att gå kursen Skogsträdgård på Holma och i framtiden kanske jag vill skapa ett resilient företag.

Nina Rostern
Deltagare på tillvalet Media och omställning

Vegankock la hela livet på den perfekta köttgrytan

Som grek-italienska menar Petra Cavini att hon var uppvuxen i “världens köttigaste kultur”. Men för två år sedan fick Petra njursten och hennes läkare rekommenderade vegansk kost. Nu är hon aktuell med en vegansk kokbok. Här intervjuas hon av Sofia Malm, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier.

Petra Cavini
“Jag ser en vän i alla barnen”, säger Petra Cavini. Foto: Pressbild

Petra var först tveksam till att äta vegansk mat men efter att ha sett dokumentärfilmer om köttindustrin tog hennes intresse för vegansk kost fart.

– Jag var helt ärrad och insåg att vi saknar kunskaperna om hur köttindustrin påverkar klimatet. Det som vi tycker är väldigt självklart idag kommer inte finnas om 50 år. Jag tänkte: jag ska inte bara bli vegan utan jag ska förändra världen!

Första halvåret var dock svårt. Petra testade flera veganska märken.

– Ibland tänkte jag “fan det här smakar modellera”. Det var därför jag skrev kokboken, för att underlätta för de som vill prova vegansk kost.

Men hon menar att det finns goda veganska versioner av alla rätter och att hon inte saknar kött.

I en intervju med Vegopodden säger du “man måste göra sådant som folk gillar att äta”. Vad är det folk gillar att äta?

Petra skrattar till.

– God mat? Höjdpunkten i livet för mig är frukost, lunch och middag och därifrån kommer mitt matlagningsintresse. Många blir förvånade över att jag har socker i kakor då veganer antas äta nyttig mat. Det finns tusentals andra veganer som inspirerar med hälsosam mat men “that’s not me, I like sugar”.

Förra året blev Petra ombedd att laga vegansk mat på Mulledalens förskola i Stockholm för att sänka dess klimatutsläpp. Alla 20 recept i kokboken “Veganer äter bara gräs” är ”framtagna av vår vansinnigt kräsna, oemotståndligt socker-söta matpanel” som består av nio förskolebarn från Mulledalens förskola.

– Det känns självklart att normalisera mat som är bra för klimatet och då börja med den nästkommande generationen, barnen.

I samma kokbok finns recept som pytt i panna, lasagne, panerad fisk med remouladsås samt kroppkakor. Recepten är anpassade efter vad barnen ville ha och är jättebra som veganska menar Petra.

Men när Petra började på förskolan sa en förälder att hens barn inte gillade vegomat.

– Det är som att säga att ett barn inte gillar allätarkost för att hen inte gillar korv. Smaken är individuell och barnen märker ingen skillnad på en gräddsås som är baserad på havregrädde eller en vanlig gräddsås.

Många som är vana vid kött, mjölk, smör och liknande kanske undrar hur de ska laga mat utan de ingredienserna. Vad skulle du säga till dem?

Petra skrattar till igen.

– Köp min kokbok. Allt går att ersätta, frågan är bara hur. Kolla om du har en vän som är vegetarian eller vegan och fråga om de kan gå och handla med dig och visa vilka produkter som är bra. Vissa märken är oätliga, punkt.

Och till de som inte vill lägga alltför mycket tid på matlagning säger hon att det ständigt kommer nya lösningar för hur man enkelt kan äta vegansk mat. Som färdiga matlådor.

Även traditionella efterrätter finns med i Petras kokbok. Vissa med ingredienser som kan tänkas vara ovanliga för många. Till exempel bubbelvatten i veganska våfflor.

– Våfflorna blir frasiga. Det är ett husmorsknep jag har tagit med mig från min matälskande familj, säger Petra.

I recepten på kladdkaka med vit chokladvisp och kärleksmums finns kikärtsspad med.

– Man kan tänka, hur gott är det att äta den äggvita som kikärtsspadet ersätter? Dessutom är kikärtsspad jättenyttigt.

Petras passion för mat slutar heller inte när hon somnar. Kanelbullekaka, en blandning mellan kanelbulle och kaka, kommer från en dröm om ett saftkalas och finns med i kokboken.

– Jag kan vakna upp och säga “anteckna en lila tårta” till min kompis och sedan somna om. Jag äter sjukt mycket i mina drömmer också, säger Petra.

I framtiden vill Petra fortsätta att jobba med barn och utveckla den växtbaserade maten i förskolor och skolor. Hon vill också komma in i detaljhandeln där hon vill utveckla färdiga veganska tårtor att köpa.

Vill du lägga till något?

– Alla steg i rätt riktning ska man vara stolt över och jag är jätteglad för alla steg som tas!

Sofia Malm
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier

En guide till nerväxt/degrowth

Nerväxt eller degrowth kan vara ett sätt att skapa ett mer hållbart samhälle både socialt, ekologiskt och ekonomiskt. Det menar två deltagare på Degrowthkonferensen i Malmö i augusti i en intervju (på engelska) med Matilda Nilsson Morris, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier.

Adam and Karÿn both attended the Degrowth conference in Malmö in August. Photo: Matilda Nilsson Morris

A guide, more or less, to Degrowth with Karÿn and Adam

Between the 21st and the 25th August, the International Degrowth Conference took place in Malmö. But what, exactly, is degrowth? Aside from a quick scan through Google to see what the movement is about, I had no idea what I’d get myself into by going to the conference. So to find out more, I spoke to Karÿn and Adam.

Karÿn is a PhD student in Wales, originally from the Netherlands. She came across degrowth through her activism in feminism, which lead her to the environmentalist movement. She believes feminism and environmentalism can and should interact. Now she interviews activists about the shift from collective to individual environmentalism and how that relates to privilege within environmental activism on a personal and general level. She is here to learn more about the degrowth approach and how she can use this approach combined with environmentalism and feminism. She also came to the conference to meet other people with whom she can discuss topics related to degrowth.

Adam is a PhD student from the Czech Republic, though he stresses that he would rather be associated with his garden, where he has been growing food for the last 2 years, than his studies. He lives in a little community (collective) that is trying out alternative ways of living. At the same time, he is doing research in alternative economies. So degrowth is present in his life both as a topic of research and in practice. He has known of the movement since a couple of years back, and had gone to the last conference in Budapest. “I feel very inspired by this community and now more in an academic sense. For me (degrowth) is an inspiration in terms of writing” Adam says, “for activism, I have different streams and sources.”

Karÿn says she is very new to degrowth and that the movement links to other things she works with. “I would say the main goal is to create a more sustainable society in its many meanings, so sustainable relations, that people can live happily, healthily all over the world, and sustainable in an environmental sense, that we recognise that climate change is a problem and not only dwell on these problems, but also on practical alternatives, what can we actually do? And then also sustainable economically in the sense that we recognise the role of economics. Degrowth is also really about reorienting the idea that societies should centre around economic growth, so thinking about what sustainable economics could look like is also then shifting the purpose of economic relations and thinking about them differently, so not just in a capitalist or market sense of just buying stuff whenever we want to or feel the need, but also connecting it with other people and for instance sharing things or making things or reusing things.”

Adam mainly uses degrowth as a concept in his writing about alternative economics. He also uses it as an example in his workshops on global education. They started out with a focus on development and globalisation, but now the focus has turned more and more to activism. Schools, teachers, faculties participate in Adam’s workshops, and sometimes they are also open to the public, as the workshops are part of Adam’s business. When asked what the process of degrowth could lead to, he says he can’t see any degrowing progress. “Do you have the impression that the economy is degrowing?” he asked me. I have to agree with him, the vast majority of societal actors are centred around growth. However, when asked which values would be the most important in a hypothetical degrowing future, he replies courage, truth and love (based on the work and blog of Miki Kashtan).

If you are new to degrowth, what can you look into in order to find more? Adam recommends looking up “the house modernity built”, a diagram explaining the hidden costs, the different floors and the structural damage of it’s expansion. Websites such as www.degrowth.info/en/ are also useful to read through if you want to learn more. He also encourages people to question their harnessed fears, commentary desires and perceived entitlement.

Karÿn suggests reading through for instance some of the many academic papers covering the topic. Otherwise, her main tip is to talk to people who are already involved and interested in environmental movements. Having a conversation is probably the most accessible way to engage in the degrowth movement.

Matilda Nilsson Morris
Participant on the course Sustainability, journalism and social media