Klyftan är enorm mellan den svenska valrörelsen och en konferens om nedväxt, alltså motsatsen till tillväxt. Simon Classon, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, reflekterar efter den internationella Degrowthkonferensen som hölls 21–25 augusti.
Foto: Paul Sableman/The Only Sustainable Growth is Degrowth (cc-by-2.0)
Mitt i den intensiva augustivärmen deltog jag för ett par veckor sedan i Degrowth conference i Malmö. Den tryckande sommarvärmen och påföljande torka och skogsbränder har blivit som en katalysator för diskussioner om klimatet. Eftersom det gjort att jag själv tänkt mer på hur mycket vi redan påverkat klimatet och vilka möjligheterna egentligen är att slå om till ett hållbart samhälle var det med stort intresse jag besökte konferensen. Degrowth conference syftar till att sammanföra människor och diskutera hur omställning kan lyftas in i det offentliga samtalet och under tre intensiva dagar hölls diskussioner, seminarier och workshops.
Under konferensen hade jag många intressanta samtal om svårigheterna och möjligheterna i att ställa om samhället för att möta klimathotet. Och jag lämnade Degrowthkonferensen med en förhoppning om, och en tro på, att många faktiskt har förstått att vårt samhälle behöver en storskalig förändring för att konsekvenserna av den globala uppvärmningen överhuvudtaget ska bli hanterbara.
Men väl ute ur konferensbubblan tvingades jag återigen inse hur långt dagens politiska debatt är från de åtaganden som faktiskt kommer krävas. I valdebatterna står partiledarna och säger att de haft en härlig semester i värmen, att flygskatten ska sänkas och ett förment grönt parti vill sänka dieselskatten. Det är då lätt att tappa hoppet om att förändring alls är möjligt.
Jag tänker att Degrowth och liknande evenemang då är viktiga för att påminna varandra om att det trots mediebilden är många som förstått att det krävs förändring och en större omställning av samhället. Även om de stora makthavarna kanske inte deltar så bidrar det till hopp och att plattformar för förändring kan skapas.
Läs mer om konferensen och se en del av föredragen i efterhand på malmo.degrowth.org.
Simon Classon
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier
Hur hänger mat, kärlek och omställning ihop? Det pratar Mimmi och Daniel Lowejko från företaget Omväxling om i andra avsnittet av Tillsammanspodden. Bakom podden står två deltagare från kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier – här berättar en av dem, Michael Lind, mer.
Daniel och Mimmi Lowejko berättar i Tillsammanspodden om hur de tog steget från ekorrhjulet till att styra över sin egen tid. Foto: Abigail Sykes
I början av sommaren började en ny kurs på Holma folkhögskola, en kurs med inriktning på att sprida historier om omställning. Kursen heter Hållbarhet, journalistik och sociala medier och sträckte sig över hela sommaren men snart är den slut. Många berättelser har spritts över sommaren men det är inte över ännu, inspirationen finns kvar och deltagarna fortsätter sprida historierna på flera håll.
Jag och Johanna Stjerndahl bestämde oss för att starta en podcast med tanken att sprida positiva historier om vad som redan händer, att omställningen är på gång. Jag skriver detta inlägg för att alla som är intresserade av Holma folkhögskola ska få se att skolan levererar, hela tiden. Podden heter Tillsammanspodden men utgår från Tillsammansbloggen som vi startade samtidigt.
En annan tanke vi har med podden och bloggen är att bygga broar mellan olika grupper i samhället, grupper som vill förändra världen och arbetar för det men kanske inte känner till varandra. Därför kommer vi träffa olika människor från dessa grupper och hoppas att nätverket kan fortsätta växa. Tillsammans kan vi göra en förändring, tillsammans hittar vi lösningar.
Två avsnitt är släppta och i det senaste avsnittet träffar vi Mimmi och Daniel Lowejko som båda tidigare gått på skolan, de driver idag företaget Omväxling i Tjörnarp. Där arbetar de med lokala råvaror, lokalsamhälle, ekologiska produkter och gemenskap utifrån det de älskar, mat. Kolla in dem på sociala medier och lyssna på dem i vår podd.
Samtidigt som människors kunskap om klimatförändringarna har ökat, har engagemanget blivit allt mindre. Hur kan vi få fler att agera för omställning och hållbarhet? Abigail Sykes, lärare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, ger en rad tips.
Några strategier för att kommunicera kring omställning kan vara att fokusera på det positiva, sprida berättelser om hur en hållbar framtid kan se ut och utnyttja att vi inspireras av andra.
Det här är en sammanställning av teorier och tips från andras forskning och erfarenheter – se källorna i slutet. Håll till godo!
Vad gör att folk inte agerar på de (miljö)kriser vi ser runt omkring oss?
Det finns många skäl till att människor förnekar eller ignorerar klimathotet och andra kriser som samhället står inför.
Enligt psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes handlar det om:
Distans – vi upplever klimathotet som långt bort i tid, i rum, socialt och i vårt ansvar – vi känner att det inte angår oss
Domedag – vi blir avtrubbade, känner skuld och ångest och blir passiva
Dissonans – vid en krock mellan det vi gör och det vi vet (att vi borde göra) litar vi mer på det vi gör – även om det är ”dåligt”
Denial – när vi inte orkar med domedagsprofetior och dissonans stoppar vi huvudet i sanden
Identitet – vi lyssnar mer på våra värderingar än på fakta – om föreslagna lösningar på klimathotet inte stämmer med våra värderingar misstror vi även vetenskapen bakom dem.
Enligt boken Active hope av Joanna Macy och Chris Johnstone är det främst:
”Jag tror inte att det är så farligt.”
”Det är inte upp till mig att ta tag i det här.”
”Jag vill inte sticka ut från mängden.”
”Denna information hotar mina kommersiella eller politiska intressen.”
”Jag blir så upprörd att jag föredrar att inte tänka på det.”
”Jag känner mig paralyserad. Jag känner till faran, men jag vet inte vad jag ska göra åt den.”
”Det finns ingen mening med att göra något, eftersom det ändå inte kommer att göra någon skillnad.”
Fler förklaringar:
När vi inte ser någon annan agera, tänker vi att inte vi heller behöver göra något.
Skrämselpropaganda och fakta om problemen stärker människors försvar eller gör oss passiva.
Miljöengagerade som är bittra eller arga, som dömer eller säger åt folk vad de ska göra, är det ingen som lyssnar på. Istället bidrar de till en vi-och-de-känsla.
Hur kan vi hantera det här?
Tre strategier är dels att fokusera på positiva visioner och nya berättelser, dels att använda sig av grupptryck och dels att använda så kallad nudging.
Börja med dig själv och hitta en hoppfull och glädjefylld utgångspunkt innan du försöker ställa om andra, så blir du mer effektiv. Försök att lägga 95 procent av din tid och mentala energi på lösningar och hopp, och 5 procent på att förstå problemen. Hämta gärna kraft ifrån ett nätverk av likasinnade.
Satsa på direkt feedback som visar att det vi gör betyder något. Var generös med beröm till de som ”gör rätt”!
Det ska vara lätt att fatta klimatsmarta beslut. Ge gärna konkreta exempel på enkla förändringar som folk kan göra och var tydlig med att det är OK att ta ett steg i taget.
Koppla klimatsmarta åtgärder till bättre hälsa, spännande nya möjligheter eller ett mer resilient samhälle, istället för att koppla till klimathot.
Genuint hopp kan växa ur djupare samtal om de känslor som klimathotet väcker.
Sprid inspirerande berättelser om möjligheterna till en bättre framtid. Konkretisera t ex hur det kan se ut när vi lyckats klara klimatmålen.
När mellan 15 och 18 procent av en befolkning tror på en vision, då förändras samhället. För att nå de sista 6–8 procenten ska vi inte berätta om problemen, utan om drömmen. Vi behöver berätta varför en hållbar värld är en bättre värld.
Positiva lokala visioner är nödvändiga i omställningsrörelsen, bland annat eftersom de ger hopp, inspiration och fokus samt berättar för andra vad vi gör och varför.
När vi ser andra göra mer hållbara val, är det större chans att vi också kommer att göra dem, visar forskning. Det gäller både grupper som vi tillhör, och grupper som vi beundrar och inspireras av. Visa gärna utifrån dig själv att det är enkelt och roligt att leva mer hållbart!
Att se människor i vår närhet göra hållbara val gör klimatfrågan nära och personlig – och därmed viktig – i stället för fjärran och abstrakt.
Det är nästan omöjligt att få folk att gå emot gruppnormer. Det är då bättre att försöka ändra gruppnormen.
Nudging – små knuffar mot mer hållbara beteenden – kan vara effektiva. Beteendet kommer först, därefter attityden: ”Om jag fattar hållbara beslut som att använda solenenergi eller återvinna måste det betyda att klimatfrågan är viktig, och därmed måste klimatvetenskapen vara riktig”.
Vilka mer allmänna tips finns för att påverka genom kommunikation?
Känn din målgrupp och ditt utgångsläge:
Vilka är målgruppen? Hur mycket vet de om ämnet? Vad tycker de i dag? Riskerar ditt budskap att motverkas av kognitiv dissonans (att det krockar med vad målgruppen redan vet och tycker)? Vilka hinder finns för att de ska kunna ta till sig ditt budskap?
Hur ser situationen ut i övrigt? Finns det belöningar/sanktioner kring det beteende som du vill framkalla eller förhindra?
Använd dialog och uppmuntra till diskussion
Var en trovärdig avsändare, t ex genom att:
Visa att du är öppen för dialog och för att lyssna på lika villkor
Satsa på långsiktiga effekter genom relations- och nätverksbyggande i form av möten och diskussioner med grupper
Antingen vara en expert ELLER visa att du är precis som din målgrupp: ”Jag känner med dig”, ”Jag står på din sida mot de onda”
Använd budskap som:
slår an en ton hos mottagaren, t ex kopplar till positiva känslor eller tidigare kunskap
knyter an till mottagarens egna erfarenheter
får mottagaren att fundera, som är svåra att ”slå ifrån sig”
är en del av ett större sammanhang och samverkar med budskap från flera håll
innehåller max 20 procent ny information
betonar orsak och verkan för att skapa förståelse
passar målgruppen – undvik eller förklara tekniska begrepp som icke-invigda inte förstår, t ex
är konkreta eller innehåller metaforer
repeteras ca fem gånger
drar nytta av social skrämselpropaganda, typ ”folk kommer att skratta åt dig om du inte…” – men självklart bara om det inte är oetiskt!
Tänk på att människor sällan fattar rationella beslut.
Konsekvenser av detta:
Vi tenderar att överskatta sannolikheten av positiva effekter.
Det är mycket vanligt att vi fattar beslut först och sedan söker argument som stöder vårt beslut efteråt. Gör det därför så lätt som möjligt att fatta ”bra” beslut!
När osäkerheten/hotet är stort, undviker vi ny information.
Istället för att övertyga människor med fakta och argument kan det därför fungera bättre att underlätta själva beslutet/beteendet genom att:
Ge ”hur”-information – ”så här gör du”
Dela upp beslut i delsteg
Visa att andra har lyckats
Använda belöningar och bestraffningar
Göra beslutet/beteendet så enkelt som möjligt, t ex ha återvinningskärl nära varje hem – utnyttja så kallad ”nudging”
Källor:
Föreläsningar under kurserna Medie och kommunikationsvetenskap A och B, Lunds universitet, 1999–2000
Böcker:
Active hope (Macy & Johnstone)
Övertalningsstrategier (Palm)
Using communication theory (Windahl & Signitzer)
Strategic organisational communication (Conrad & Poole)
Blomkålskollektivet har sedan förra året varit en del av Stadsbruks odlingar i östra Malmö. På 900 kvadratmeter testar de tre medlemmarna möjligheterna att bedriva ett kommersiellt jordbruk mitt i staden. Simon Classon, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistisk och sociala medier, har besökt dem.
Karolina Sahle (t v) och Anton Castenberg (t h) lärde känna varandra på Lantbruksuniversitetet Alnarp och driver tillsammans med Ebba Wilhelmsson Blomkålskollektivet.
På andra sidan motorvägen från Rosengård, bredvid kyrkogården och Almgårdens höghus, inklämt mellan gångvägens spatserande småbarnsfamiljer och motorvägens dånande bilar står Karolina Sahle på Blomkålskollektivets odling och planterar ut snittblommor. Grönsakerna har gått bra men just blommorna åt kaninerna upp vilket är varför Karolina fått ställa sig och sätta nya.
– Vi hade behövt ett riktigt staket. Kaninerna är svåra att bli av med, säger Karolina och sätter sig ned med en kopp kaffe på höbalarna som är uppställda mot en container de använder som verktygsbod.
– Vi la ut blodmjöl för ett tag sen. Det är ett gödningsmedel gjort på torkat blod som ska fungera avskräckande för kaninerna. De tror att det är större rovdjur där då. Det har ändå varit bättre sedan dess, säger Anton Castenberg, den andra av tre medlemmar i Blomkålskollektivet, som också tagit paus och slagit sig ner bredvid.
– Men de är svåra att bekämpa, fortsätter han.
Blomkålskollektivet bildades förra året och var då sju personer som alla studerade odling på olika sätt och bestämde sig för att testa sina färdigheter. I år är de tre personer. Alla jobbar 50 procent under sommaren, men även regelbundet under vinterhalvåret. Platsen för odlingen är relativt central och är på en mark som tidigare inte användes alls.
– Platsen är bra! Det är nice för det är rätt centralt. Härifrån till Möllan är det bara 10 minuter. Jag kan gilla att man syns när man är här med. Det bor många i området och det är en stor gångväg så det är många som går förbi och ser det här. Man hoppas ju det ger dem någonting också att se att man kan odla i staden, säger Anton.
Odlingarna i Västra Skrävlinge är en del av Stadsbruk vilket är en förening som fungerar som en inkubator för personer som vill starta kommersiella jordbruk i staden. Den grundades i Malmö för några år sedan men har nu expanderat till Göteborg och Växjö. Stadsbruk bidrar med olika former av hjälp för de som vill starta upp en odling på deras mark.
– Vi får exempelvis hyra den här marken billigt och då ingår verktyg, verktygsbod, toaletter, vatten och sådant. Det kan vara visst finansiellt stöd eller hjälp med hur en bedriver ett företag. Eftersom vi alla studerar odling behöver vi kanske mer hjälp med bokföring och marknadsföring än själva odlingen, säger Karolina.
– Men eftersom det är så nytt vet ingen riktigt än hur man gör för att få en odling i staden att bli långsiktigt hållbart ekonomiskt så vi håller alla på att testa oss fram, säger Anton.
Med sitt centrala läge är odlingen i Västra Skrävlinge enkel att ta sig till vilket gör det enkelt för odlarna att transportera grönsakerna även med cykel.
Tillsammans med Stadsbruk har Blomkålskollektivet varit med och startat upp Reko-ring Malmö. Reko-ring är ett forum där konsumenter kan köpa direkt från producenter. Och intresset är stort.
– I morse la jag till 250 personer som hade ansökt om medlemskap till Facebook-gruppen för Reko-ring, säger Karolina.
– Genom Reko-ring kan producenter själva lägga upp en annons i Facebook-gruppen med vad de säljer så får folk kommentera om de vill köpa och så betalar de innan. Det är inte riktigt en marknad utan allt är klart innan vilket gör det smidigt för producenten. Det är bra, det går att köpa allt möjligt även ägg, kött och mjölk eller till exempel honung, fortsätter hon.
I år har Blomkålskollektivet även börjat sälja till restauranger i stan och de märker att intresset för grönsaker odlade i staden ökar även där.
– Far i hatten och Saltimporten köper en del, säger Anton.
– Men vi säljer gärna mer till privatpersoner. Dels ger det mer pengar per gröda. Restauranger köper större mängder men betalar oftast inte lika mycket. Så vi försöker sälja sallat och annat som vet att vi får mycket av till restauranger men större grödor som tar lite längre tid att odla försöker vi få mervärde för och sälja till privatpersoner. Sedan känns det ju lite roligare med rent ideologiskt. Att inte bara sälja till lyxrestauranger, säger Karolina, skrattar till och fyller på med lite mer kaffe från termosen.
– Ja rent idealiskt hade vi kunnat sälja bara till privatpersoner. Ha Reko-ring två, tre gånger i veckan, fyller Anton i.
Vilka produkter är populärast?
– Kålen är väldigt populär! säger Anton.
– I år har vi börjat med grönsakskassar med. Istället för att folk köper en salladsmix för 30 kronor har vi märkt i år att folk köper för kanske 100 kronor istället då. Och vi kan lägga in lite mer det som går att skörda för tillfället, fortsätter han.
Trots ett ökat intresse beskriver Karolina och Anton det som att det är svårt att med en nystartad odling få ekonomin att gå plus. De tror att nyckeln till att det ska bli möjligt ligger i att konsumenter vågar börja handla mer direkt av odlaren. Kanske är det också på väg att hända. Reko-ring finns nu på 50 olika platser i landet och fortsätter expandera.
– I framtiden hoppas vi ju att fler människor ska köpa direkt av odlaren, det finns flera olika sätt att göra det. Prenumeration och andelsjordbruk är bara några. Om det går att garantera stabilare inkomster för odlaren skulle det förbättra villkoren mycket, säger Karolina och tittar ut över odlingsbäddarna i Västra Skrävlinge.
Nästa år är Blomkålskollektivet inte kvar. De är alla färdiga med sina studier och har bestämt att ta med sig erfarenheterna härifrån in i andra projekt. Några andra kommer ta deras plats i Västra Skrävlinge, samtidigt växer Stadsbruk och etablerar nästa säsong en till odling i Hyllie. Kommersiella jordbruk i staden är fortfarande nytt i Malmö, men utvecklingen går fort och med ett växande intresse från konsumenter kommer de närmsta åren bli händelserika för stadens bönder.
Text och foto: Simon Classon Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistisk och sociala medier
”Omställning kan vara en nyckel till att lösa miljöproblem – till exempel att rädda de smältande isarna – och även en nyckel till att krossa de sociala isarna!” Matilda Nilsson Morris, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, berättar om omställningsrörelsen och hur du kan bli en del av den.
”Omställning är inte något som några få tjänar på, utan något som vi alla behöver för att överleva.” Foto: Abigail Sykes
“Omställningsrörelsen består av människor som tar gemensamma initiativ för att ta hand om sig själva, varandra och naturen. Vi ställer om till ett samhälle som respekterar planetens gränser. Vi börjar lokalt, vi ger varandra stöd, uppmuntran och inspiration. Vi testar nya sätt att göra saker bortom den fossila ekonomin” skrivs det på Omställningsnätverkets hemsida. Ska vi kunna vända på de negativa konsekvenser som våra livsstilar har på ekosystemet behöver vi ändra på dem. Hur detta kan ske på ett sporadiskt individuellt plan är många medvetna om – sopsortering, vegomat och kollektivtrafik är redan en del av mångas vardag. Men i en värld där tusentals arter dör ut årligen, där de norra och södra polarisarna smälter bort och där enorma plastberg flyter runt i haven – är det tillräckligt, eller behövs en större, mer omfattande förändring – en omställning? Men hur blir man omställare, och vad är Omställningsnätverket? Om du, som jag, inte hade någon aning om vad denna rörelse står för tidigare, vart ska man då börja? I detta inlägg får du reda på vad rörelsen går ut på och hur du kan bli mer involverad i projekt som gör världen grönare.
Så – Vad går omställning ut på?
Den engelskspråkiga organisationen Transition Network skriver på sin hemsida att rörelsen arbetar för att människor ska kunna komma tillsammans för att skapa gemensamma lösningar. Fokus ligger på att skapa en vårdande och hållbar kultur där man stödjer varandra. Lokala ekonomier och entreprenörskap uppmuntras, likaså spridningen av de kunskaper och färdigheter som krävs för att kunna skapa dessa nya lokala lösningar.
Transition- eller Omställningsrörelsen startades i Storbritannien av bland andra Rob Hopkins. Illustration: Amanda Martling
The Transition Network listar principer och fokuspunkter som omställning berör. Här nedan får du läsa konkreta exempel på hur dessa principer kan bli till handling:
1. Respektera gränserna för jordens resurser och skapa resiliens
Hur mycket använder du och hur mycket behöver du egentligen för att leva? Mycket av det som konsumeras slängs i onödan. Återvinning är jättebra, men genom att vara en smart konsument och minimera dina inköp minimerar du automatiskt dina utsläpp. Spara på matrester, gör matlådor av det som blir kvar! Även saker man inte direkt tänker på kan användas, exempelvis blir kaffesump utmärkt växtgödning, och rester av grönsaker går ofta att plantera om – så får man nya!
2. Förespråka inkludering och social integration, och organisera projekt så lokalt som möjligt, tillsammans för att skapa större påverkan
Det lättaste sättet att få någon att känna sig inkluderad är helt enkelt att prata med dem! I ett land där man närmast behöver en akut situation som ursäkt för att interagera med främlingar kan detta vara svårt, men gissa vad! Miljöförstöring är en akut situation! Omställning kan vara en nyckel till att lösa miljöproblem – till exempel att rädda de smältande isarna – och även en nyckel till att krossa de sociala isarna! Att organisera lokala projekt blir din ursäkt för att lära känna din omgivning och jobba tillsammans för att skapa en skönare omvärld.
3. Uppmärksamma inre omställning och balans
Ångest sägs vara vår tids nya folksjukdom och miljöångest är inget undantag. I ett samhälle där tillväxt prioriteras högre än det psykiska måendet är det inte konstigt att fler och fler går in i väggen. I och med omställningen har vi möjlighet till en nystart, där vi inte längre behöver slita sönder oss själva för att uppnå den produktionstakt som sliter ut både planeten och oss själva. Sänker vi produktionstakten har flera tid att ta hand om sitt mående och hjälpa andra att göra det, samtidigt som vi förbättrar förutsättningarna för en blomstrande biosfär – och tar bort roten till miljöångest. Hur många av dina “måsten” och “borden” är egentligen väsentliga för att du, och planeten, ska må bra, och hur många “måsten” och “borden” mår du bättre utan?
En grund för omställningsrörelsen är att inre och yttre omställning är lika viktiga. Illustration: Amanda Martling
4. Förändra under förändring – omställning är ett verkligt nutida globalt socialt experiment
Det finns ingen regelbok för omställning. Likaså finns det ingen som kan spå framtiden, ingen som med säkerhet kan säga, gör du A så händer B. Men det finns forskning och den ger en tydlig samtidsanalys; fortsätter vi med den slit-och-släng-livsstil vi har idag kommer det inte finnas mycket av jorden kvar till kommande generationer. Att vi måste begränsa vår negativa inverkan på miljön är självklart – hur vi kommer dit är det vi behöver prova på och utforska för att kunna förändra. Har du en idé du tror kommer vara omvälvande för världen? Testa den, det värsta som kan hända är att den inte funkar.
5. Dela med sig av idéer och inflytande som gräsrotsrörelse
Omställning, till skillnad från konsumerism, är inte något som några få tjänar på, utan något som vi alla behöver för att överleva. Att dela med sig av sina berättelser, lösningar, idéer och innovationer för att inspirera andra till en skönare grönare livsstil är bara positivt, eller hur? Fortsätt sök tips och inspireras av andra, att härmas är den ärligaste komplimangen (men ge credd där credd förtjänas)! Sprid också dina idéer, så får vi lättare fart på omställningen!
6. Positiva bilder och historier sprids för att skapa fler kreativa visioner
Exempelvis genom att lägga fokus på utveckling av positiva alternativ snarare än på att förbjuda saker – snarare än att förbjuda flygresor, lyfta fram hur mysigt det är att åka tåg, istället för att förbjuda köttindustrin så kan man visa hur många utsökta vegorätter det finns. Genom att engagera personer kreativt kan man uppmana dem att föreställa sig framtiden de vill bo i – och sedan framställa den.
Och slutligen…
7. Skapa nya historier om vår samtid, ha roligt och fira våra framgångar
För när man har chansen att starta om på nytt – varför inte ha kul under tiden?
Det så kallade ”omställningsdjuret” är ett sätt att beskriva hur omställningsrörelsen är uppbyggd. Illustration: Amanda Martling
Ställ om? Men om..?
Men varför ska man gå med i omställningsrörelsen? Alla som går med har givetvis sina egna personliga anledningar, och det har säkert du också! Vare sig det handlar om att Rädda Världen, hitta nya sammanhang eller haka på hållbarhetstrenden så är alla anledningar bra, och alla insatser för miljön är alltid bättre än inga. Världen behöver en nystart och skapar vi nya miljö- och människovänligare vanor kan vi leva i bättre symbios med oss själva, våra medmänniskor och resten av planeten.
Så vad väntar du på? Framtiden börjar redan idag.
Har du fler tips på sätt att spara på planetens resurser skriv dem gärna i kommentarerna, så kan vi alla ta del av dem och därmed alla göra bättre livsval!
Vill du veta mer om omställning rekommenderar jag att du går in på sidorna jag refererat till i denna text, omställning.net och transitionnetwork.org.
Matilda Nilsson Morris Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier
Bloggaren Martin Olsson upplevde att traditionella miljöföreningar hade för snävt perspektiv – men hittade rätt i Omställningsnätverket. För Liselotte Bergenzaun Abel, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, berättar han varför den inre omställningen är lika viktig som den yttre.
Fotot på Martin Olsson är taget vid foten av fjället Akka, Lapplands drottning som även är en samisk gudinna, mödrarnas moder, en exponent för Moder Jord. Foto: Privat
Hur kom det sig att du började engagera dig i Omställningsnätverket?
– Jag hade under flera års tid sökt efter ett grönt sammanhang att verka inom, men kände mig aldrig riktigt hemma inom partipolitiken eller de traditionella miljöorganisationerna. Jag upplevde att de hade ett för snävt och ytligt perspektiv på miljöfrågorna. Det handlade mest om naturskydd och att hitta nya tekniska lösningar på miljöproblemen. Därför började jag studera ekofilosofi som undersöker miljödilemmats kulturella och filosofiska rötter. Ungefär samtidigt kom jag i kontakt med Omställningsnätverket som på olika sätt vill stärka lokalsamhället för att möta energi- och klimatkrisen genom att bland annat öka den lokala mat- och energiproduktionen. Vid sidan av denna yttre omställning betonades även den inre omställningen, vilket jag fann mycket sympatiskt.
– Den inre omställningen handlar mycket om att fördjupa vår kontakt med oss själva, varandra och naturen. I detta arbete ingår även att undersöka det västerländska samhällets världsbild med vidhängande normer som skapat miljöproblemen samt söka alternativa världsbilder som bättre svarar mot människors och andra organismers behov, något som den inre omställningen har gemensamt med just ekofilosofin. I Omställningsnätverket kände jag mig hemma från första stund, inte minst för denna holistiska syn på människan och samhället som jag saknat tidigare. Jag tog initiativet till en omställningsgrupp i Alingsås. Många engagerade och kompetenta personer anslöt och det skedde många positiva saker på kort tid.
Vad ser du som de största utmaningarna i samhället/livet idag?
– Att bryta tillväxt- och konsumtionsparadigmet som nuvarande samhällssystem vilar på som i sin tur bygger på hårda värden såsom tävling, konkurrens och en instrumentell syn naturen. Men i ett stort antal organisationer världen över, varav Omställningsnätverket är ett exempel, växer och blomstrar ett annat paradigm som kan lägga grunden till ett alternativt samhällssystem där mjukare värden står i fokus såsom omsorg, empati och kärlek till människa och natur samt rättvis fördelning. Denna rörelse har idag många anhängare men ingen stark ledare, varför den sällan syns i media. Inom kort når den förhoppningsvis en kritisk massa så att en omställning kan komma till stånd på bred front.
Vad ger dig näring att fortsätta med ditt omställningsengagemang?
– Att lyssna inåt och enbart göra saker som jag känner lust och engagemang för samt söka mig till sammanhang där det finns människor som brinner för samma saker som jag. När vi möts uppstår positiv energi. Tack vare våra olika läggningar, kompetenser och bakgrunder har vi lättare att uppnå uppsatta mål än vad vi hade gjort var för sig. Gruppen (helheten) blir mer än summan av individerna (delarna).
Hur ser din framtidsdröm ut just nu?
– När man arbetar heltid kommer man bara till omställning på en viss nivå. Man orkar högst komma till några omställningsmöten i månaden, ofta med andan i halsen, klämd mellan arbets- och familjeliv. Inte så mycket blir gjort. Det brukar jag kalla omställning 1.0. En uppdaterad version, omställning 2.0, kan komma till stånd först när vi går ner i arbetstid eller arbetar inom ett omställningsföretag. Då frigörs tid och kraft till att ägna oss åt omställning på ett mer genomgripande sätt.
– För egen del drömmer jag om att bygga upp ett boendekollektiv på landsbygden, där det traditionella förvärvsarbetet tar mindre tid och kraft, där hela människan beaktas, såväl hennes sociala, ekologiska, ekonomiska som andliga/existentiella behov, där vi kan nå samklang med oss själva, andra och naturen på ett djupare plan och där hjärnan, hjärtat och kroppens intelligens får lika stora förutsättningar att utvecklas. Då först blir det omställning helt och fullt ut, i både inre och yttre bemärkelse.
Martins blogg som bland annat berör den yttre och inre omställningen:
Text: Liselotte Bergenzaun Abel Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier samt verksamhetsansvarig Sörby retreatcenter, www.sorbyretreatcenter.com
Alma och Bror med deras två barn Kira och Idun valde bort staden för att komma nära natur och återbruk. Ute i Kumlafota rustar de upp, bygger nytt och odlar för självförsörjning. Shakinn Osorio, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, har träffat dem.
Bror, Alma, Idun och Kira framför sitt hus.
I slutet på vintern 2016 kom min syster Alma och hennes kompanjon Bror tillbaka till Sverige. Paret hade rest genom Europa med en begagnad och upprustad husbil som hem. Under resans gång hade de besökt och arbetat på olika gårdar i utbyte mot mat och uppehälle. Tillbaka i Sverige med en ny familjemedlem på väg ville nu Bror och Alma bygga upp ett nytt hem för sin familj på egen mark. De sålde husbilen och började leta efter mark eller hus runt omkring på nätet genom olika hemsidor.
– På hemsidor som Hemnet var alltför dyrt för oss så jag letade efter alternativa hemsidor där prisklassen var lite lägre. En dag hittade jag en annons om ett hus som verkade intressant utanför Veberöd i en liten ort vid namn Kumlatofta. Det fanns inga bilder så vi gick in på Google maps för att se hur det såg ut runt omkring. När vi sedan ringde på annonsen visade det sig att de som sålde huset var grannar till min mamma. Vi åkte och tog en närmare titt. Huset var omringat av en vild skog och en kunde knappt komma fram då allt var helt igenvuxet. Det fanns inget vatten, värmesystem, fungerande avlopp och inget golv i köket, berättar Bror.
– Till råga på allt var det ett gäng Amazonasmyror med svartmyror till slavar som ockuperat huset, infogar Alma.
Huset hade stått tomt i cirka 20 år men här såg Alma och Bror istället för motgångar oändliga möjligheter och med hjälp av familj, Ekobanken och Jak lyckades de få ett lån till att köpa huset och pengar till renovering.
– Vi hade tur och fick kontakt med en hjälpsam kvinna som trodde på oss och vår vision. På så sätt fick vi ett lån till att köpa huset via Ekobanken, berättar Alma.
Sommaren 2016 blev huset deras, varje helg åkte de ut till huset för att renovera. 2017 flyttade paret äntligen in helt och började odla för första gången.
Marken som huset ligger på är 1 850 kvadratmeter. Här finns det nu höns, biodling, en örtträdgård, grönsaksträdgård, fruktträdgård, ett tunnelväxthus och en katt. Paret har byggt, renoverat och odlat allt med en blandning av nytt och återbrukat material.
Hur kändes det när ni skrivit på kontraktet och blivit husägare?
– Pirrigt, skönt och stort, svarar de båda med stora leenden på läpparna.
– Det fanns inget rinnande vatten så den första tiden fick vi åka till en schysst granne och hämta vatten i stora dunkar. Men det blev en väldigt rolig sommar. Vi rev, röjde och grävde sakta fram trädgården som ditintills varit gömd bland buskar och snår. Vi fick börja från grunden och det tog ett halvår innan vi fick eget vatten. Sedan fick vi tag på en kamin, först en skruttig gammal en, sedan en nyare och bättre variant. Allt är en process, från att ha gått på toa genom att gräva hål i marken till att vi fixade utedass till att vi gjorde klart toan inomhus. Och sist men inte minst fick vi varmvatten in i huset. Nu håller vi på att göra klart en ovanvåning och sedan vill vi även göra en lekträdgård till barnen, berättar Bror och Alma.
Vad var det som inspirerade detta unga par att slå sig ner och envist jobba för att kunna leva ett liv där de själva har mer makt över sin tid och maten de stoppar i magen?
Alma har haft med sig en kärlek och intresse för naturen sedan barnsben. Hon brukade tillbringa mycket tid under somrarna på Gotland hos sin gammelfarmor Rut och gammelfarfar Bror som byggt sitt eget hus och fixade det mesta själv. För Rut och Bror var självhushållning en självklar del av livet, om en går tre generationer bakåt i tiden såg det väldigt annorlunda ut från idag. Rut och Bror levde ända fram till att de blev 100 år gamla och gick sedan bort.
Rut hade ett helt livs erfarenhet av självhushållning och mycket från sin uppväxt på en gård i Upplands skogar, Ununge socken. Från Rut fick Alma med sig diverse husmorsknep. Tillsammans med information från böcker, människor och platser som hon stött på under sina resor har Alma byggt på sina kunskaper gällande örtmedicin och odling. Då hon tidigare varit en hel del på resande fot har hon mest fokuserat på att plocka vilda örter längs vägarna. Nu har hon äntligen sin egen örtträdgård utanför dörren och idag är det grönsaksodlingen som ligger mest i fokus.
– Vi behöver mat! För mig är makten och frihet över min egen tid väldigt viktig. Jag vill jobba för vår egen försörjning och samtidigt kunna vara hemma med barnen. Det finns ett miljötänk i det hela, men mest väljer jag att leva som vi gör för att jag njuter mer av detta livet. Det är både kul och gott att odla och skörda sin egen ekologiska mat. Jag vill inte ha en massa plast runtomkring mig och handla allt från affärer. Istället prioriterar jag att spendera mindre pengar och ha mer tid till våra egna projekt, berättar Alma.
Här vattnar Bror och Kira odlingarna i tunnelväxthuset. Där växer olika sorters tomater, gurka, basilika, paprika, melon, chili och många självsådda pumpor här och där.
För Bror var det den självförsörjande grannen Folke som var den stora idolen under uppväxten, även Folke var från en äldre generation och gick bort några år tillbaka 97 år gammal. Brors föräldrar odlade grönsaker i trädgården och Bror hade sin egna lilla ruta på 8 kvadratmeter där han fick ta hand om sina skördar. Även intresset för att bygga har han med sig från barndomen då han tillbringat mycket av sin tid i verkstaden.
– Byggbänken jag har i vår byggbod idag är med från mitt barndomshem. I verkstaden fick jag experimentera och lärde mig att såga, karva, plöja och hugga ved med yxa. Jag hade alltid en massa idéer och olika projekt på gång. Mitt motto var att alltid fråga människor runtomkring mig med mera erfarenhet om tips och råd. Sedan sög jag upp all information som en tvättsvamp. Idag har jag kunnat sätta dessa kunskaper i bruk här på vår mark och med vårt hus, berättar Bror.
– När du letar information och fakta är det lite som att fråga om vägen, varje människa du frågar ger dig ett nytt svar och till sist bildar de olika svaren en ny väg som leder fram till målet, säger Alma och Bror.
– Jag har använt mig mycket av olika forum på nätet för att hitta information, så som alternativ.nu, byggahus.se och olika vvs-hemsidor. Ett tips är att en kan googla det problem en har och då brukar det komma upp en hel del olika svar. Titta på många olika alternativ, var kritisk och granska för att sedan göra en egen bild av saken. Gör sedan samma sak i verkliga livet, fråga och lyssna på alla som har något slags erfarenhet för att sedan bilda din egen uppfattning, säger Bror.
Ute i Kumlatofta är drömmarna oändliga för Alma och Bror. I framtiden finns hopp om att kunna utöka marken och trolla fram en skogsträdgård.
– I framtiden vill vi köpa cirka tre hektar av marken som omger oss för att kunna odla mer grönsaker och bli mer självförsörjande. Vi vill gärna ha mer djur, först getter som kan äta upp all sly, sedan grisar som kan böka upp marken och efter det vill vi börja plantera en skogsträdgård. Om vi lyckas få upp vår produktion så hade vi även gärna sålt lite frukt och grönt, berättar Bror och Alma.
I den närmare framtiden planerar paret att bygga ett gästhus som även ska vara ett orangeri, alltså ett varmväxthus där en till exempel kan odla apelsiner och citroner. Inne i huset ska det byggas en massugn och med hjälp av denna tänkte de värma vatten som kan gå till orangeriet under den kalla vintern.
Vad har ni för tips till andra som bär på en liknande dröm?
– Bara gör det, även om det kan verka omöjligt – fokusera istället på möjligheterna. Om du fastnar, leta efter lösningar och gå vidare utan att haka upp dig vid varje hinder som kommer att dyka upp på vägen. Ofta är det lättare än vad man tror, det ända som behövs är ett öppet sinne och viljan att lära sig, säger Bror.
– För många låter det ofta komplicerat och folk kan tänka att de inte har tid. Istället betalar de andra för att göra arbetet åt dem. Om de istället tog sig tiden att fixa mer i sitt eget hushåll behöver de även mindre pengar då de inte betalar någon annan för deras tid. På så sätt får de även mer kunskaper. En behöver mindre än vad en tror, fast det är VÄLDIGT nice att ha vatten! berättar Alma.
Text och foto: Shakinn Osorio
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier
Linda Wernholm har alltid en massa genomtänkta odlarprojekt med skolbarn i rullning och emellan det måste hon inviga några upprustade skolgårdar. Att skapa en närmiljö så bra som möjligt för barnen är Lindas vardag. Susanne Nielsen, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier, har träffat henne.
Foto: Susanne Nielsen
Linda jobbar sedan december 2016 som marktekniker på SISAB – Skolfastigheter i Stockholm AB. Hon är sedan 20 år tillbaka utbildad trädgårdsmästare och har drivit eget företag, men under hösten 2016 kände hon att hon ville vidare. Med barn i skol- och förskoleåldern kände hon att hon vill vara med och påverka barnens miljö. Idag är hon, tillsammans med en kollega, ansvarig för utemiljön på SISAB:s drygt 400 förskolegårdar och 200 skolgårdar och har även en del att säga till om i upprustningen av gårdarna.
I SISAB:s flöde på sociala medier berättas det om Lindas olika projekt och man ser hur hon tar med en klass från en skola på Söder till Tekniska museet för att plantera solrosfrön med barnen.
– Fördelen med att plantera med barn är att de får en helt annan respekt för sin omgivning och forskning visar att de tar mer hänsyn, leker försiktigare och skadar inte träd och buskar i samma utsträckning som om de bara kommer till en plats som de inte har nån relation till. Jag har startat ett projekt med barnen som heter ”Hela vägen runt” som är ett odlingsprojekt just där barnen är med hela den biologiska kedjan, från plantering av frö till kompostering. Tyvärr kan allmänheten vara där kvällstid och göra en ogästvänlig miljö med ölburkar, fimpar och annat skräp. Då krävs det extra städning från oss, säger Linda.
Foto: SISAB
I ett annat inlägg på Facebook står Linda uppflugen på en betongsugga. Men det ser inte alls ut som en klassisk betongsugga. Den här är vackert målad i mörk orange och på långsidan är det ett mönster i mosaik där man har avbildat en bläckfisk som simmar i havet. På en annan sugga är det en rovfågel som precis håller på att landa på en gren.
Skolan som har fått den vackra konsten är Spånga Grundskola och även här har Linda inkluderat eleverna genom att låta dem skissa fram motiven till suggorna. Något som förhoppningsvis leder till större försiktighet och mindre skadegörelse, hoppas hon.
Foto: SISAB
– Det är viktigt att få med pedagoger och personal på skolor och förskolor, annars funkar inget. Även om jag vill plantera härliga växter så kan det vara personal som har andra tankar och idéer. Jag vill gärna plantera växter som fyller en funktion, såsom vinbär eller andra ätliga växter, men det krävs också lite engagemang från personalen på den tilltänkta gården.
Hur skulle din absoluta drömskolgård skulle se ut, helt utan begränsningar?
– Åh, för det första skulle den inte ha några gungor! Det är så många EU-regler kring gungor som gör att de är väldigt platskrävande och därför räcker ytan oftast bara till en eller två gungor och med så få gungor till en massa barn skapas bara onödiga konflikter. Sedan skulle jag ha mycket saker att klättra på för det är så bra för motoriken. Inget konstgräs utan riktiga fina ytor med mycket grönt och gärna en labyrint, uppbyggd av buskar och träd så man får en skogskänsla. Sedan ska det så klart finnas bärbuskar och fruktträd. Det är så nyttigt för barn att förstå att ett äpple kommer från ett träd och att man inte behöver köpa frukt i affären som färdats långt.
På frågan hur SISAB jobbar för en mer hållbar skolmiljö svarar Linda att hållbarhet är väldigt viktigt för SISAB.
– Vi jobbar efter GYF – Gröna Ytor Faktor. Det är Stockholms stad som tagit fram den nyckeln. Alla nya gårdar som byggs i Stockholm måste följa den men eftersom vi har många äldre gårdar håller vi nu på att ta fram en egen nyckel för att kunna anpassa de äldre gårdarna. Något som är extra viktigt för oss är den biologiska mångfalden. Vi försöker till exempel att inte ta ner en massa träd i onödan utan vill ha en levande miljö.
Vi fortsätter småprata och kommer in på att så många gårdar har så mycket asfalt och vi enas om att det är riktigt trist och undrar vem som blir glad av det egentligen.
– Det vi måste förhålla oss till är tillgängligheten så klart. En skolgård ska vara lika tillgänglig för alla, överallt, vilket gör att det blir svårt att hitta bra material. Både grus, sand och jord går bort så asfalt är tyvärr en ganska enkel lösning. Men det hela är ju en politikerfråga som allt annat. Allt handlar om pengar så man hoppas att de tänker efter när de planerar nya gårdar framöver.
Innan vi går bjuds vi på jordgubbar och glass i SISAB:s fina lunchrum och Linda sticker en varsin reflex i händerna på barnen.
– Det är viktigt att man syns, säger hon till barnen och ler.
Susanne Nielsen
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier
– Vi behöver MOD att ingjuta värden vi sant kan stå upp för, mod att våga möta varandra, ta hand om det som gör ont och se vad vi faktiskt kan göra för att skapa medkänsla och sann omsorg.
Det säger Annie Bergman, trädgårdsmästare och permakulturare med stort intresse för omställning, i enintervju av Liselotte Bergenzaun Abel, deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier.
Hur kom det sig att du började engagera dig i Omställningsnätverket?
– Det var av nyfikenhet och utforskande som jag kom i kontakt med Omställningsnätverket. Jag var först på den gamla webbsidan vi hade och var med i olika diskussioner och följde några trådar. Sedan började kurser dyka upp och det ledde till större engagemang att vara med och bygga upp detta nätverk. Omställning är dock något jag varit engagerad i sedan barnsben utan att tänka på det eller benämna det som så. Det är ett genuint intresse för mig att leva så meningsfullt jag kan, vara en medskapare som lämnar vackra spår av hållbarhet och omsorg.
Vad ser du som de största utmaningarna i samhället/livet i dag?
– Rent generellt tror jag rädsla är vår största utmaning tillsammans med bristande medkänsla. Det kanske är att förenkla det hela men om jag ska koka ned alla utmaningars gemensamma nämnare (för de alla hänger tätt ihop) så tror jag att vi behöver komma åt rädslan som triggar och driver enskilda, grupper, samhälle och nationer till upprätthållandet av konkurrens, separation och våld. Detta är en utmaning för alla skikt och sektorer i samhället.
– Smärta är naturligt och kommer alltid att finnas, likaså kärleken som smärtan behöver omfamnas med. Frågan är vad som orsakar smärtan och vad vi vill/kan göra med orsaken.
– Jag tror ett av de viktigaste arenorna vi har för att ta hand om rädslan och ingjuta kärleksfullt mod är skolan och folkbildningen/föreningar. Barn och unga (vuxna med) behöver få växa med en kraft om vilka de är, vad de tillhör och erfara stor glädje i att skapa något som vi alla på riktigt mår gott av. Ett skapande som drivs av lust, lugn, lek och varsamhet blir hållbart, till skillnad mot vad vi ser så mycket av i dag: prestation, rädsla, oro och hot. Det är en stor utmaning för skolan och oss alla!
Vad ger dig näring att fortsätta ditt omställningsengagemang?
– Den största näringen kommer inifrån, att ta hand om mig och mina behov, tillåta mig att njuta, vila och skapa av lust. Men också av att utforska ilskan som uppstår av kärlekens kraft när jag behöver sätta gränser av omsorg för mig själv och andra. Jag får också näring av att fortsätta dela mitt engagemang, umgås med likasinnade, sjunga i kören Jordens röster, samt av att dagligen återkoppla till den helhet jag är del av, vistas i natur, skapa med händerna (mat, hantverk, odling) och göra saker som är roligt och kroppsligt; leka och bada till exempel.
Hur ser din framtidsdröm ut just nu?
– Att skapa ett boende på en plats där jag kan tanka kraft och känna en långsiktighet. Och att vara mycket mer i nuet.
Text: Liselotte Bergenzaun Abel
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier samt verksamhetsansvarig Sörby retreatcenter, www.sorbyretreatcenter.com
Som ny inom omställningsrörelsen kan det vara svårt att veta vart man kan vända sig – vilka organisationer som finns, vilka sorters projekt är i rullning, vilka människor som denna rörelse består av.
För att ta reda på mer om hur omställning kan se ut i praktiken har Matilda Nilsson Morris från kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier besökt Sara Nelson, som har varit engagerad i miljöfrågor sedan mitten av 1990-talet och involverad i omställning sedan 2008.
Före intervjun har jag fått reda på att Sara har höns i trädgården, vilket jag blir överlycklig av att höra, eftersom jag själv skulle vilja ha det. Så vi går ut i trädgården för att kolla på dem (och hålla i de halvvuxna kycklingarna, som är väldigt nyfikna på oss och sååå fluffiga!). På vägen går vi förbi hinkar med vatten som Sara sparat från tvätt och disk, som hon ska vattna trädgården med. Med tanke på de lokala uppmaningarna att spara vatten är detta en fascinerande lösning – tänk att en sådan enkel sak, som att samla på vatten som annars hade runnit rakt ut i avloppen för att istället använda det igen, kan spara på så mycket resurser!
Sara kom i kontakt med omställningsrörelsen genom att hon drev en ekobutik i Lund. Där sålde hon boken “Vår beskärda del” av David Jonstad, och även “The Transition Handbook” av Rob Hopkins. Genom försäljningen av dessa böcker kom Sara i kontakt med fler likasinnade personer, som tillsammans skapade en studiecirkel och senare en helgkurs om omställning. Projektet Odla i Lund startades senare efter en tids “tillsammansodling” men efter ett tag flyttades Saras fokus till ett nytt projekt, Bygga och bo.
Detta projekt skulle innebära uppbyggandet av en ekoby, men då projektet pågick samtidigt som flyktingkrisen 2015 förändrades projektet till att handla om att odla med flyktingar istället. Sara säger att det viktigaste med att hålla i liknande projekt är att ha viljan att driva det igenom tillsammans med personer i sin omgivning.
Nu senast har Sara jobbat med ett projekt där barn i trakten får lära sig odla, vilket hon tycker är roligt eftersom hon får göra något meningsfullt tillsammans med barnen. Sara berättar att efter att hon avslutade sitt engagemang i odlingsgruppen var det andra personer som blev inspirerade att ta initiativ, exempelvis en som byggde egna odlingslådor på slöjden att använda sig av.
Sedan berättar hon att odlingstillfällena med barnen blir ett naturligt och praktiskt sätt att prata kretslopp med dem – det faktum att ingenting försvinner från planeten, utan bara sprids. Ifall man tillför något konstgjort ämne som inte bryts ned blir det obalans i kretsloppet, som till slut slutar fungera. Kring 1995 talades det om kretslopp i organisationer som Ingenjörer för miljön och Det naturliga steget och numera inom koncepten “cradle to cradle” och cirkulär ekonomi – att vi behöver ta tillvara på både våra resurser och vårt avfall. Forskaren Johan Rockström har skrivit om nio planetära gränser, som pekar på områden där jorden är hotad. Flera av dessa gränser är sedan länge överskridna, och dagen då årets andel resurser är förbrukade blir tidigare och tidigare för varje år.
Detta är en kris, som man kan motverka med hjälp av ett annat begrepp som Sara pratar om, resiliens eller hållbarhet 2.0 som hon kallar det. Med hållbarhet kunde man ju även prata om ekonomisk hållbarhet, eller hållbarhet av material, och på så sätt vända fokus från hållbarhet för planeten. Med resiliens är det svårare, eftersom det handlar om att agera lokalt och leva anpassningsbart för att kunna klara av kriser. Till skillnad från beredskap är resiliens mer optimistiskt då det handlar om att bygga upp ett robust och roligt samhälle – så även om det inte kommer någon (större) kris, så har man ändå lärt känna sina grannar lite bättre och haft roligt under tiden!
Har omställningsrörelsen förändrats på något vis under Saras engagemang? Från början fokuserade rörelsen på ekonomiska incitament såsom att bli kvitt vårt samhälles oljeberoende, säger hon. Oavsett om man trodde på klimatförändringar eller inte så är det ett faktum att oljan kommer ta slut, så vill man inte bli helt ekonomiskt ruinerad i framtiden får man hitta andra lösningar.
Numera har rörelsen fått ett betydligt starkare fokus på inre omställning, då många personer som engagerat sig gått in i väggen på grund av att det tar så mycket tid och kraft att både jobba för lön och jobba ideellt. Dessutom kräver omställningen att vi gör oss av med gamla vanor. Det räcker inte att byta från fossil olja till förnybar energi. I grunden handlar omställningen om att ändra konsumtionsmönster.
Sara har själv, efter att ha kämpat med miljöfrågor men inte sett någon vidare förändring, gått in i väggen. Då hon kände att hon ville göra mer än det hon gjorde på sitt dåvarande jobb sa hon upp sig, och började hjälpa till i ekobutiken där Saras omställningsresa sedan kom att börja. Stress kring jobb, omvärldens utveckling och ständig uppkoppling hopar sig gärna. Sara påpekar att de alla är ihopkopplade – visst, det är jobbet som det visar sig på men alla sakerna påverkar ens stressnivåer. Kanske är 40-timmarsveckan inte en särskilt bra norm, funderar Sara. Ifall fler personer har mer tid att ägna åt ideellt engagemang, sin psykiska och fysiska hälsa samt att laga sina saker istället för att slänga och ersätta sådant som är sönder, kanske vi alla mår bättre över lag.
Många är miljömedvetna, men många av oss, som jag själv, har bara på senare tid upptäckt begrepp som “omställning”, “resiliens” och “kretsloppsanpassning”. Så var kan personer som vill vara engagerade i rörelsen men ännu inte är det börja? Sara tänker efter ett tag och säger sedan: “man kan börja med att utgå från sig själv, fråga sig själv, varför bryr jag mig om miljön, varför sopsorterar jag? Då kan man fortsätta och fråga sig själv, vad kan nästa grej vara, vad kan jag göra och var kan jag hitta likasinnade, finns det någon som håller på med detta redan som jag kan stödja?”
Mycket handlar om att maxa kretsloppen. Det man konsumerar – mat, vatten, prylar och resor – har direkt inverkan på jordens kretslopp, och det gäller att kreativt ta tillvara på det som produceras. För att hitta specifika områden som man brinner för kan man fråga sig själv, vad får jag ont i magen av att se på? Sara berättar om flyktingkrisen, och hur ont det gjorde att se personer som åkte samma sträckor som hon tog till och från jobbet – fast för dem var resan en del av deras flykt. Att kunna odla tillsammans med flyktingar genom projektet Bygga och bo blev ett sätt för Sara att möta dessa känslor – och människor!
Sara poängterar att omställning handlar om att kunna göra saker åt situationer tillsammans, på ett hoppingivande sätt. När man hittar vad man själv kan bidra med, själv tycker om, och ser hur det kan ha positiv inverkan på andra personer – och har roligt under tiden – då har man hittat rätt.
Text och foto: Matilda Nilsson Morris Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier
