Som ny inom omställningsrörelsen kan det vara svårt att veta vart man kan vända sig – vilka organisationer som finns, vilka sorters projekt är i rullning, vilka människor som denna rörelse består av.
För att ta reda på mer om hur omställning kan se ut i praktiken har Matilda Nilsson Morris från kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier besökt Sara Nelson, som har varit engagerad i miljöfrågor sedan mitten av 1990-talet och involverad i omställning sedan 2008.
Före intervjun har jag fått reda på att Sara har höns i trädgården, vilket jag blir överlycklig av att höra, eftersom jag själv skulle vilja ha det. Så vi går ut i trädgården för att kolla på dem (och hålla i de halvvuxna kycklingarna, som är väldigt nyfikna på oss och sååå fluffiga!). På vägen går vi förbi hinkar med vatten som Sara sparat från tvätt och disk, som hon ska vattna trädgården med. Med tanke på de lokala uppmaningarna att spara vatten är detta en fascinerande lösning – tänk att en sådan enkel sak, som att samla på vatten som annars hade runnit rakt ut i avloppen för att istället använda det igen, kan spara på så mycket resurser!
Sara kom i kontakt med omställningsrörelsen genom att hon drev en ekobutik i Lund. Där sålde hon boken “Vår beskärda del” av David Jonstad, och även “The Transition Handbook” av Rob Hopkins. Genom försäljningen av dessa böcker kom Sara i kontakt med fler likasinnade personer, som tillsammans skapade en studiecirkel och senare en helgkurs om omställning. Projektet Odla i Lund startades senare efter en tids “tillsammansodling” men efter ett tag flyttades Saras fokus till ett nytt projekt, Bygga och bo.
Detta projekt skulle innebära uppbyggandet av en ekoby, men då projektet pågick samtidigt som flyktingkrisen 2015 förändrades projektet till att handla om att odla med flyktingar istället. Sara säger att det viktigaste med att hålla i liknande projekt är att ha viljan att driva det igenom tillsammans med personer i sin omgivning.
Nu senast har Sara jobbat med ett projekt där barn i trakten får lära sig odla, vilket hon tycker är roligt eftersom hon får göra något meningsfullt tillsammans med barnen. Sara berättar att efter att hon avslutade sitt engagemang i odlingsgruppen var det andra personer som blev inspirerade att ta initiativ, exempelvis en som byggde egna odlingslådor på slöjden att använda sig av.
Sedan berättar hon att odlingstillfällena med barnen blir ett naturligt och praktiskt sätt att prata kretslopp med dem – det faktum att ingenting försvinner från planeten, utan bara sprids. Ifall man tillför något konstgjort ämne som inte bryts ned blir det obalans i kretsloppet, som till slut slutar fungera. Kring 1995 talades det om kretslopp i organisationer som Ingenjörer för miljön och Det naturliga steget och numera inom koncepten “cradle to cradle” och cirkulär ekonomi – att vi behöver ta tillvara på både våra resurser och vårt avfall. Forskaren Johan Rockström har skrivit om nio planetära gränser, som pekar på områden där jorden är hotad. Flera av dessa gränser är sedan länge överskridna, och dagen då årets andel resurser är förbrukade blir tidigare och tidigare för varje år.
Detta är en kris, som man kan motverka med hjälp av ett annat begrepp som Sara pratar om, resiliens eller hållbarhet 2.0 som hon kallar det. Med hållbarhet kunde man ju även prata om ekonomisk hållbarhet, eller hållbarhet av material, och på så sätt vända fokus från hållbarhet för planeten. Med resiliens är det svårare, eftersom det handlar om att agera lokalt och leva anpassningsbart för att kunna klara av kriser. Till skillnad från beredskap är resiliens mer optimistiskt då det handlar om att bygga upp ett robust och roligt samhälle – så även om det inte kommer någon (större) kris, så har man ändå lärt känna sina grannar lite bättre och haft roligt under tiden!
Har omställningsrörelsen förändrats på något vis under Saras engagemang? Från början fokuserade rörelsen på ekonomiska incitament såsom att bli kvitt vårt samhälles oljeberoende, säger hon. Oavsett om man trodde på klimatförändringar eller inte så är det ett faktum att oljan kommer ta slut, så vill man inte bli helt ekonomiskt ruinerad i framtiden får man hitta andra lösningar.
Numera har rörelsen fått ett betydligt starkare fokus på inre omställning, då många personer som engagerat sig gått in i väggen på grund av att det tar så mycket tid och kraft att både jobba för lön och jobba ideellt. Dessutom kräver omställningen att vi gör oss av med gamla vanor. Det räcker inte att byta från fossil olja till förnybar energi. I grunden handlar omställningen om att ändra konsumtionsmönster.
Sara har själv, efter att ha kämpat med miljöfrågor men inte sett någon vidare förändring, gått in i väggen. Då hon kände att hon ville göra mer än det hon gjorde på sitt dåvarande jobb sa hon upp sig, och började hjälpa till i ekobutiken där Saras omställningsresa sedan kom att börja. Stress kring jobb, omvärldens utveckling och ständig uppkoppling hopar sig gärna. Sara påpekar att de alla är ihopkopplade – visst, det är jobbet som det visar sig på men alla sakerna påverkar ens stressnivåer. Kanske är 40-timmarsveckan inte en särskilt bra norm, funderar Sara. Ifall fler personer har mer tid att ägna åt ideellt engagemang, sin psykiska och fysiska hälsa samt att laga sina saker istället för att slänga och ersätta sådant som är sönder, kanske vi alla mår bättre över lag.
Många är miljömedvetna, men många av oss, som jag själv, har bara på senare tid upptäckt begrepp som “omställning”, “resiliens” och “kretsloppsanpassning”. Så var kan personer som vill vara engagerade i rörelsen men ännu inte är det börja? Sara tänker efter ett tag och säger sedan: “man kan börja med att utgå från sig själv, fråga sig själv, varför bryr jag mig om miljön, varför sopsorterar jag? Då kan man fortsätta och fråga sig själv, vad kan nästa grej vara, vad kan jag göra och var kan jag hitta likasinnade, finns det någon som håller på med detta redan som jag kan stödja?”
Mycket handlar om att maxa kretsloppen. Det man konsumerar – mat, vatten, prylar och resor – har direkt inverkan på jordens kretslopp, och det gäller att kreativt ta tillvara på det som produceras. För att hitta specifika områden som man brinner för kan man fråga sig själv, vad får jag ont i magen av att se på? Sara berättar om flyktingkrisen, och hur ont det gjorde att se personer som åkte samma sträckor som hon tog till och från jobbet – fast för dem var resan en del av deras flykt. Att kunna odla tillsammans med flyktingar genom projektet Bygga och bo blev ett sätt för Sara att möta dessa känslor – och människor!
Sara poängterar att omställning handlar om att kunna göra saker åt situationer tillsammans, på ett hoppingivande sätt. När man hittar vad man själv kan bidra med, själv tycker om, och ser hur det kan ha positiv inverkan på andra personer – och har roligt under tiden – då har man hittat rätt.
Text och foto: Matilda Nilsson Morris
Deltagare på kursen Hållbarhet, journalistik och sociala medier
Pingback: Månadens omställare: Sara Nelson | Omställning