Hållbarhetspsykologi

Begreppet hållbarhetspsykologi har skapats av psykologen Annika Tibblin när hon studerade hur stress kan kopplas samman med överkonsumtion och klimatförändringar och hur detta grundas i vad som kallas “otrygg anknytning”. “Ohållbarhetsspiralen” kan kort sammanfattas: otrygg anknytning > låga serotoninhalter > höga kortisolhalter (stresshormon) > ökad benägenhet för överkonsumtion (nikotin, alkohol, lyxkonsumtion) > ökade mängder koldioxid i atmosfären, mer stressade system i naturen.

Så här säger Annika Tibblin om vad man vill förverkliga inom hållbarhetspsykologin:

”Vi tror att en hållbar livsstil handlar om respekt för livet – sitt eget och andras. Att bry sig om och vårda relationer; relationen till sig själv, andra och naturen. Vi har ett holistiskt perspektiv, där vi ser oss själva i ett större sammanhang och tänker långsiktigt och solidariskt. Det som är hälsosamt och skapar harmoni hos människor skapar även hälsa och harmoni i natur och ekosystem. Vårt psykiska och fysiska välmående baseras på att tillfredsställa våra basbehov, vilket inte kräver överkonsumtion. Vi behöver näringsrik mat, vatten och syre, sömn, kroppslig aktivitet och tid för att återhämta oss från stress och påfrestningar. Människor har behov av en känsla av meningsfullhet, trygghet, tillhörighet, pålitliga nära relationer och kreativitet/skapande. Det finns även grundläggande mänskliga behov av kultur och omsorg om våra barn och barnbarn, att de ska kunna leva ett gott liv på jorden.”