Jonas Wilson, rektor på Holma Folkhögskola
Sista dagen att söka till höstens kurser på Holma folkhögskola.
Jag funderar på att skriva ett blogginlägg där jag beskriver det bästa med skolan. Kanske kan jag övertyga någon som fortfarande överväger att söka? Men det är svårt. Jag är inte någon bra försäljare och tycker att det jag skriver låter lika platt som all annan reklam.
“Holma folkhögskola – om du vill vara dig själv för en stund.”
Jag är på väg att ge upp när blicken fastnar på en bok om seriefiguren Bamse som ligger en bit bort. Jag är uppvuxen med Bamse och hans sagovärld som skrevs av Rune Andréasson och som dök upp i svenska tidningsställ 1973. Få saker var bättre än att som liten i Värnamo cykla till Samuelssons vid Gröndal och finna ett färskt nummer i hyllan. Rune hade en fin förmåga att hitta på spännande äventyr för Bamse och hans vänner. Ena gången gällde det att återföra en drakunge till sina föräldrar. Nästa gång att stoppa en ondskefull trollkarl. Berättelserna fick alltid lyckliga slut, ofta utifrån recept som Rune ideligen återkom till. Ibland räddade Bamse upp situationen för att han är världens starkaste och ibland för att han är snäll. Andra gånger räddades huvudpersonerna av att Sköldpaddan Skalman är smart och uppfinningsrik eller för att kaninen Lille Skutt är snabb. Eller så kommer en oväntad vän till undsättning för att det behövs, som när grodan Lilla Kvacka räddar livet på Bamses barn genom att varna om en brand i stallet.
När inte ens dessa förmågor räckte återstod alltid superkraften att alla hjälper till. När allt hopp var ute, kanske med Bamse begraven i en snöhög, Skalman sovandes och Lille Skutt livrädd brukade en ekorre eller igelkott ta tag i situationen och mana till kraftsamling.
“Ensamma är vi ingenting – men tillsammans klarar vi det!”
Som barn funderade jag ibland över superkrafterna bland Bamse och hans vänner. Tänk att vara stark, smart eller snabb! Ena dagen ville jag bli stark som Bamse och intalade mig att jag var det tills en sten blev för tung eller en gren för tjock. Nästa dag ville jag bli smart som Skalman, men jag insåg snabbt att jag varken hade fantasti eller kompetens nog att uppfinna som honom. Och snabb som Lille Skutt visste jag att jag aldrig skulle bli.
Men den sista superkraften i Bamses värld är inte ouppnåelig. Att vara stark tillsammans med andra är något alla kan uppleva – även om det också är svårt ibland. Ensamheten i samhället är utbredd och när vi väl umgås bär vi inte sällan masker för att dölja vad vi tycker och hur vi mår. Dessutom kan det vara svårt att ens veta vad vi ska kraftsamla kring när individers frihet att välja produkt enligt egen smak förefaller vara ett av samhällets bärande syften.
Jag tror att det finaste med att gå på Holma folkhögskola är att få testa att vara stark tillsammans. Att få göra den gemensamma kraftsamlingen till vardag.
I lördags firade vi Öppet hus på skolan. Jag är alltid en aning nervös inför de dagarna, rädd för att något ska gå snett eller att besökarna ska utebli. Tidigt på morgonen rullade jag in på Holma och möttes av febril aktivitet i vårt vedeldade utekök där både deltagare och personal arbetade för fullt. Runt om på området syntes deltagare som skördade, förberedde aktiviteter för vuxna och barn, ordnade fika, bar bord och satte upp skyltar. Nervositeten förbyttes till förundran över engagemanget och glädjen jag såg. Det slog mig att kraften som finns bland uppemot 100 personer som arbetar tillsammans är stor och att jag som en av de inblandade kände mig tacksam och glad att få vara med.
Så känner jag varje dag på Holma folkhögskola. Tacksamhet att få vara bland personal och deltagare som ser varanda och som tillsammans utvecklar kunskaper och förmågor rörande odling, nötter, fröer, hantverk, yoga, krisberedskap, matematik, schack och mycket mer. Tacksamhet att känna styrkan i gemenskapen till vardags.
Det skulle nog fler må bra av att få uppleva!
Jonas Wilson, rektor Holma Folkhögskola
