Veckans deltagare: Nina Rostern, kursen Skogsträdgård

Det började i en kolonilott i Malmö och nu har hon både händer och fötter i jorden på Holma Folkhögskola. Nina Rostern, deltagare på kursen Skogsträdgård: odling och ekologi, berättar vad omställningsrörelsen betyder för henne men fokuset ligger lika mycket på den inre omställningen.

Nina Rostern
“Det som är så bra med omställning och permakultur är att allting blir lättare”, säger Nina Rostern. Foto: Privat

Vad är viktigast för dig med att ställa om till ett hållbart samhälle?
– Det är nog att man skall gilla det man gör och se grejer som är så bra med omställning och permakultur. Allting blir lättare egentligen. Det blir lättare att leva. Till exempel om man ser på detta med att klippa gräset. En person kan klippa gräset, samla upp det, lägga det i en korg och gå med gräset till en uppsamlingsplats. Eller så kan man bara ta gräset och slänga in det i en rabatt eller över odlingarna. Och slänga in tidningar i odlingsbädden. Och så får man jord. Det är ju jättebra att inte behöva anstränga sig för att bli av med avfall.

Hur kom du i kontakt med Omställningsrörelsen?
Jag har inte aktivt sökt mig till Omställningsrörelsen. Det har blivit ett resultat av att jag intresserade mig för odling egentligen. Min kompis skaffade en kolonilott. Och det var så kul att ha pallkrage och se det växa. Det var så spännande. ”Åh, undrar vad som kommer upp nästa gång och se vad som har hänt i miniatyr”, säger hon och klappar händerna.
– Då jobbade jag heltid, men detta var ju så himla kul. Det skulle vara kul att gå någon kurs i detta. Jag kollade vad det fanns för kurser egentligen i Skåne, och då fanns ju Holma. Och kursen Skogsträdgård hade lite av allt. Som en liten kurs med mycket. Ganska allomfattande.

Vad är det som är lockande med att lära sig allt?
– Bra fråga! Försöker komma ihåg hur jag tänkte då. För nu är jag ju i det. Mycket nyttotänk, allmänbildande, bra att kunna. Som att vara bäst på Trivial pursuits.

Vara bäst..?
– [Skratt) Det är ju grejen, man blir inte bäst på något, man blir bäst på allt.

Något mer du vill tillägga?
– Oavsett om man fastnar för detta eller inte så måste man gå åt detta hållet. Men alla val man gör eller inte blir svåra att motivera. Det är svårt att motivera sina val när man väl kommit in i detta tänket. Det blir så rätt och fel på ett sätt.

Kommit in i detta tänket om permakultur?
– Det blir väl lite permakultur men det blir lite som detta tänket med att vi pajar jorden väldigt högintensivt just nu. Jag måste göra val där jag kan sakta ner den processen och det är där jag upptäcker att det samtidigt är kul. Allting går ju i omlopp, så allting är bra. Samtidigt träffar man roliga folk som inte är så hetsiga. I dess grupperingar av folk försvinner fokus på jobb och karriär, sådant som tidigare varit vad är nästa steg. Detta är mer att stanna upp och reflektera också. Och detta ger mig som människa lite mer tyngd. Att ha rödvin i grytan – det blir mastigare än att bara springa på bollar och titta framåt. Och du kommer inte ihåg någonting och det har inte gett mig ett skit, för jag har bara sprungit på nästa boll. Jag tror jag har kommit till insikt om det. Jag tror att det är många som vet om detta, men att känna det, då är nästa att du måste utsättas för det och stanna upp. Jag är nästan där. Jag har inte stannat upp helt. Det är mycket annat i huvudet, men är man medveten så blir det ännu bättre. Men det tror jag är den stora helheten också. Att man som människa får ett bättre liv.

Känner du dig aktiv i omställningsrörelsen?
– Ja och nej. I utbildningen integrerar man mycket med klasskompisar, och gör praktik hos människor som är permakulturfolk och där blir det ett utbyte. På så sätt inspireras man av andra. Det utbytet är ju en del av att sprida omställning. Även om man inte gör det medvetet så är det resultatet. Och samtidigt har man roligt och bli engagerad, och det finns mycket roligt att göra.
– Jag har upptäckt att mycket och många inom detta har ju för mycket. Det blir snarare efter ett tag att ”nu skall jag fokusera genom att säga nej till saker”. Annars hakar man på varenda puck och då blir det svårt att reflektera över att detta har man gjort.

Är det det du har lärt dig?
– (Skratt) Det har jag sett att andra gjort och det är det jag har upplevt själv. Men jag kan också tänka att det är det som blir resultatet när en är så engagerad. Det blir så mycket kul att haka på och väldigt välkomnande och inbjudande folk. Det finns mycket möjligheter.

Men du försöker göra det själv?
– Att säga nej och så? Nej, nu är jag i en period där jag försöker välja riktigt och där jag försöker lösa mitt liv ekonomiskt för att det skall gå ihop. Jag har ju bara en kolonilott och bor i centrala Malmö. Det är väl kanske inte så bara.

Vi träffades i Skogsträdgården på Holma i Höör en tidig höstdag. Silverbären var snart på väg att bli mogna och under vårt samtal plockade vi ett och annat mullbär samt att Nina visade mig runt. Frågan var kanske aldrig om Nina känner sig aktiv i Omställningsrörelsen utan snarare på vilket sätt hon tänker om omställning, hur hon vill leva det. Och på så sätt så är hon en del av något större, något som många personer i Sverige tänker och går igenom. Vi alla gör det tillsammans, i våra egna balkonger, kolonilotter, trädgårdar och skogsträdgårdar.

Nina Grossman
Deltagare på tillvalet Media och omställning